Kärnis
Vid isläggning bildas först nyis, som endast är några centimeter tjock och genomskinlig. I skärgårdarna ligger den ofta blank och svart. Till sjöss, där vinden och vågorna rör om vattnet, sker isläggningen annorlunda.
Den första isen som bildas är vanligen så kallad kärnis, som är genomskinlig och hård. Kärnisen växer nedåt och bildar sammanfogade pelarformade kristaller och är den typ av is som i allmänhet har störst bärighet.
Fast is
Nästa stadium i tillväxten av is är den ogenomskinliga, gråaktiga fasta isen. Den isen behöver inte vara fäst i land, men kallas fastis. Fastisen är sammanhängande och orörlig till sin karaktär. Fastisen består dels av klar kärnis som bildas då sjövatten fryser på dess undersida, dels av snöisen som bildas då våt snö fryser på dess översida. Ovanpå denna ligger oftast ett mer eller mindre tjockt snötäcke.
Stöpis
När snö faller och lägger sig på isen, trycks isen ner av snöns vikt. När det fallit tillräckligt mycket snö i förhållande till istjockleken sipprar vatten upp på isen genom de sprickor som nästan alltid finns i istäcket. Mer vatten sugs sedan upp i snön, som en svamp.
När understa snön blivit fuktig tyngs isen ner ytterligare och den blöta nollgradiga stöpsörja som bildas på isen hindrar fortsatt tillväxt på isens undersida. I stället börjar sörjan/snön frysa och växa till, förutsatt att kyla råder. Därmed finns dubbla isar med vatten emellan. Först när mellanvattnet frusit kan isen fortsätta växa.
Nyfrusen stöpis är mindre seg och hållfast än kärnis.
Issörja
I öppen sjö, ute på havet, är vattnet sällan så stilla att det kan bildas en ishinna. Genom vågrörelser cirkulerar vattnet i ytskiktet så att det avkyls likformigt. Vid kallt väder bildas därför vid ytan iskristaller som på grund av vattnets rörelse inte fryser samman, utan slungas runt till flera meters djup.
Råder kyla under en längre tid blir iskristallerna fler och klumpar ihop sig och bildar en flytande sörja, som dämpar vågornas rörelse och påskyndar isbildning.
Tallriksis
När issörja klumpats samman och fryses bildas som runda tallrikar. Tallrikarna skaver och nöter mot varandra och då kan uppstå snövita kanter. Uppstående kanter kan också bildas genom tät drivis.
Det finns även en is som kallas pannkaksis, förekommer mest på Västkusten men i bland i södra Östersjön. Pannkaksisens frysning sker på några meters djup mellan ett vatten som är mer bräckt och ett som är mer salt.
Stampisvall
Hård vind och vågor kan pressa samman is mot land eller fastare is. Då kan bildas så kallad stampvall eller stampisvall, som kan sträcka sig flera meter ned mot djupet.
Is som är uppemot 20 centimeter tjock kan på motsvarande sätt bilda så kallade packisvallar. Packisvallar bildas genom att is trycks mot land eller fastare is och staplas på varandra och kan bli flera meter höga.
(Källa: SMHI)