Undersköterskan Anna Björklund tittar till Leo ofta, kontrollerar puls och syresättning och ser till så att han får mat genom sonden och syre via den lilla högflödesgrimman. "Jag blev aldrig riktigt rädd, kände att vi var i trygga händer så snart vi kom till Mälarsjukhuset" säger mamma Lisa.
På Lisas mage ligger åtta veckor gamla Leo. Det är hans väsande andning som är i fokus i sjukhussalen. Med hjälp av en så kallad högflödesgrimma får han syrgas in genom sin lilla näsa. Och via en sond får han sin mat. Att suga i sig bröstmjölk är ingen lätt match när man knappt kan andas på egen hand.
Undersköterskan Anna Björklund kommer in ofta, kontrollerar syresättning och puls, ser till så att apparaturen fungerar som den ska och att mor och son har det så bra de kan.
Leo hostar och kräks inte upp lika mycket slem längre. Nu halvsover han medan vi pratar. Men så gnyr han missnöjt, vaknar till och ser riktigt irriterad ut över situationen. Var det så här livet skulle inledas?
– Nu har jag vant mig vid hans andningsljud, och nu är det lugnt, säger Lisa och berättar att det var Leos storasyster, 3,5 år, som kom hem sjuk från förskolan och måste ha fört viruset vidare till honom.
– Leo fick indragningar på magen, som skulle kunna vara ett tecken på att han hade svårt att andas. Så för säkerhets skull åkte vi in till barnakuten i Eskilstuna. Leo fick inhalera syrgas och sen kunde vi åka hem igen.
Men sonen blev sämre, andningen blev pipig och rosslig och sent på fredagskvällen följde Lisa åter sin magkänsla.
– Vi åkte in igen, och jag trodde vi skulle få göra om samma procedur en gång till och sen åka hem. Jag visste ju att det var väldigt trångt på avdelningen.
Men Leo togs emot, bara några minuter innan barnakuten stängde för natten, blev snabbt omhändertagen och lades in. Lisas mammahjärta är fyllt av tacksamhet.
– Han blev sämre under natten, men jag blev egentligen aldrig orolig. Här var vi i trygga händer. Personalen gör ett fantastiskt arbete och man märker att de är ett sammansvetsat team. Och under helgen har det varit lugnt för Leo, både andningen och allmäntillståndet är bättre, han har inte lika mycket slem i luftvägarna, så om ett par dagar kan vi nog åka hem.
Hon skrattar lite, och tittar ut genom fönstret. Är det dag eller kväll?
– Man går in i en sån sjukhusbubbla när ens barn är dåligt. Jag vet inte ens hur länge vi varit här.
Leo Hellman är en av många, många små Sörmlandspatienter som drabbats hårt i den tuffa RS-epidemin. Efter ett antal dygn med andningssvårigheter och väldigt mycket slem i luftvägarna får Leo och mamma Lisa Hellman förhoppningsvis snart åka hem till Julita igen.
Nu är det måndag förmiddag. Sjätte våningen i höghuset på Mälarsjukhuset.
Lisa och Leo från Julita är långt ifrån ensamma om att vara inlagda på barnavdelningen på grund av RS-viruset. Den är fullbelagd av små patienter, alla 15 rummen är upptagna och i nästan samtliga ligger för dagen spädbarn som får andningsstöd. Några av dem har också placerats på Iva. Samtidigt florerar andra infektionssjukdomar bland barn och unga som kräver sjukhusvård, och små patienter läggs in för planerade operationer. Konkurrensen om varje sjukhussäng är stor och avdelningen har dragits med överbeläggning nästan varje dag efter sommaren.
RS-säsongen har varit tuff förr i Sörmland.
– Men inte på det här sättet och aldrig så tidigt. RS-barn i augusti har vi nog aldrig varit med om, normalt är ju detta en vintersjukdom.
►Läs också: Barnöverläkaren: "Aldrig varit med om värre RS-utbrott"
Linda Book är enhetschef för barn- och ungdomsavdelningen. Hon hoppas kunna öppna upp fem nya rum inom kort, för att möta det stora vårdbehovet som viruset skapat. Hur länge ska situationen vara så här ansträngd? Har kulmen nåtts? Ingen vet. Men fler undersköterskor och sjuksköterskor behövs snabbt. Och gensvaret på regionens annonsering efter personal har varit stort. Många från andra avdelningar hör också av sig och vill ställa upp och ta extrapass på barnavdelningen.
– Bland annat har ambulanssjukvårdare, skolsjuksköterskor och primärvårdspersonal anmält intresse för att hjälpa till. Man blir alldeles varm i hjärtat, och vi är så tacksamma och har fullt upp med möten, intervjuer och inskolningar.
Barn och ungdomsavdelningens enhetschef Linda Book konstaterar att det tuffa läget till trots är jobbet hon och kollegorna utför roligt och givande. Men de behöver bli fler, snabbt. "Personalen gör ett kanonjobb och ska ha en stor eloge för att de orkar ta extrapass, så vi fixar att hålla en överbeläggning på grund av RS-viruset."
Linda Book konstaterar att det inte bara är barnen som hon och hennes personal vårdar.
– Vi vårdar föräldrarna också. De behöver mycket stöd, och för förstagångsföräldrar är det extra tufft när barnen blir så sjuka. Hur länge just RS-barnen behöver stanna är individuellt. Vissa kan åka hem efter ett dygn, andra blir kvar uppemot två veckor.
Sjuksköterskan Cecilia Bratt stannar till, säger något, och kollegorna skrattar.
– Man måste få vara glad på jobbet när det är som tuffast. Då orkar man. Och det blir bättre när vi blir fler och situationen inte är så pressad hela tiden. Då får vi mer tid inne hos barnen och föräldrarna. Allt löser sig, man ror i land det mesta, och detta är ju en anledning till att man valt att jobba här. Man gör nytta. Och även om RS-barnen verkligen är jättesjuka när de kommer så blir de friska igen.
– Men vi önskar att alla familjer som drabbas vill sprida informationen om läget och allvaret till sin bekantskapskrets. Många tar nog det här med RS-virus med en nypa salt. Men ni vill inte komma hit. Speciellt de allra minsta, under ett år, kan bli svårt sjuka, med ansträngande hosta och andningssvårigheter. Och just nu blir de bara fler.
Maria Carlsson och Zoi Papoutsi är vårdenhetschef respektive läkare på barnakuten. De konstaterar att covidpandemin aldrig slutar att överraska sjukvården. Först kom covid19 i vågor, och nu drunknar nästan sjukhusen i en helt ny sorts våg – som bara drabbar barnkliniken.
Anna Carlsson och Zoi Papoutsi på barnakuten i Eskilstuna tar nu snabbt fram en plan för hur de ska jobba om RS-läget blir ännu värre. Fler undersökningsbås och extrapersonal i flera kategorier behövs för ett bra flöde av svårt sjuka små patienter.
De önskar att föräldrar ville tänka ett varv extra innan de kommer hit med sina barns inte så akuta åkommor.
– Normalt den här tiden har vi 140-150 patienter i veckan. Nu är de runt 300 och det är viktigt att folk förstår att vi har ett jättehögt tryck i patientflödet nu och därför behöver följa en klar prioordning för vem som får omedelbar hjälp.
Först i akutkön hamnar barn yngre än sex månader, akut sjuka barn i behov av ett snabbt omhändertagande och barn med kronisk sjukdom och ett akut försämrat mående.
– Om barnet har enklare öronbesvär till exempel, eller haft lite problem med något en längre tid behöver de absolut inte komma hit, utan det går bra att söka hjälp på en vårdcentral. Det skulle vara till otroligt stor hjälp för oss, och det blir dessutom en enorm väntan för familjen här annars, som bara skapar irritation.
Lisa Hellman har full förståelse för att barnkliniken vädjar till spädbarnsföräldrar att hålla syskon i förskoleåldern hemma i några veckor. Hon förstår också varför inte alla tycker sig ha möjlighet till det.
– Det kan vara väldigt jobbigt att komma hem med en nyfödd och ha syskon hemma, som kräver mycket stimulans. Det kan man ju inte ge dem när man sitter i soffan och ammar. Det blir en irriterad situation som alla mår dåligt av.