– Vi har haft varg i kanterna av Södermanland under en längre tid. Under de senaste åren har det etablerats två vargrevir, ett som ligger helt i Sörmland och ett som vi delar med Stockholm. Utifrån detta så blir det fler vargar och då ökar också risken för tambesättningarna som finns i området, säger Johan Lagerholm, ordförande i LRF Sörmland.
Av de två revir som finns i vårt län, Sjundareviret och Ärlareviret, så sticker det sistnämna ut i statistiken. I Ärlareviret har man sett en stor ökning av tamdjur som dödats eller skadats vid vargangrepp.
Enligt statistiken som kommer från SLU, men som har sammanställts av LRF, dödades eller försvann 29 tamdjur i Sörmland under 2020, och fyra stycken skadades. Av dessa var 31 tamdjur angripna av varg och två stycken av lo, vilket är 21 fler angripna djur än 2019.
I Sörmland betalade länsstyrelsen ut ersättning på totalt 158 000 kronor för rovdjursskador.
– Det här en fråga för myndigheterna. Vi har beslutat om att vi ska ha varg, och då är det viktigt att staten tar ansvar för djurägare med allt som kan behövas. Det kan till exempel handla om ersättning för staket och skador som uppstår.
Statistiken är baserad på antalet anmälningar till länsstyrelsen. Får är de djur som oftast utsetts för angrepp. Men det finns också större djur som påverkas.
– Vi har också kontakt med nötboskapshållare som har problem med djur som har blivit skrämda och sprungit iväg, ibland flera kilometer. Det blir ett jättestort arbete att spåra och hitta dem och det arbetet är det svårt att få ersättning för.
Sett till hela landet attackerades 550 djur, där varg stod bakom den större delen av angreppen.
– Det är ett klart växande problem och får vi inte möjlighet till skyddsjakt när problematik uppstår eller får ersättning för skador så kommer djurhållningen i områden minska. Det leder dels till igenväxta landskap, minskad biologisk mångfald och minskad livsmedelsproduktion, säger Lagerholm.
Anders Wetterin är viltexpert på LRF, och han menar också att flera av angreppen tenderar att inte anmälas på grund av rädsla.
– Det är en allmän uppfattning att hat och hot sker på olika sätt när man ansöker om skyddsjakt, som om det vore djurägarnas fel. Om man har ett mindre angrepp på 1-2 får, då är många ganska överens om att en del djurägare avstår för att slippa pressen och sociala medier, säger han.