MaryAnn Fargo är naturvårdshandläggare och jobbar in i kaklet inför sommarsemestern. På sitt bord vid länsstyrelsen i Nyköping har hon bland annat en diger lunta med pågående ärenden om svartbryggor.
Just nu finns i luntan ett dussin bryggor som runt om i länet har uppförts i strid mot strandskyddet. Hur stort mörkertalet är, är omöjligt att säga.
– Tillsynen av bryggor är svår, särskilt ute bland skärgårdsöarna. Varken vi eller kommunerna har tillgång till båt.
Konsten att anlägga en brygga är enkel. Hemmabyggare som googlar sökorden "bygga brygga" får 257 000 träffar med byggtips. Lägg till "strandskydd" i sökfältet och träffarna rasar till under 11 000. Kanske är det inte konstigt att många ertappade svartbyggare förklarar att de inget visste?
– Har man egen sjötomt och fiskerätt är det nog vanligt att man tycker att egen brygga är lika självklart. Bygglov känner man till, men inte strandskydd på samma sätt, tror Fargo.
Ändå är också strandskyddet lag, som en del av miljöbalken. Det har två syften: att stärka allemansrätten och att värna skyddet för växter och djur som lever där vatten möter land.
Det är lätt att tro att en liten båt- eller badbrygga inte kan påverka miljön negativt. Men anlagd på fel plats kan den vålla stor skada. MaryAnn Fargo pekar på hur grunda vattens ekosystem kan rubbas av minskad genomströmning och ljustillförsel, av impregneringsmedel och båtfärger och av övergödning under bryggan.
Det är över huvud taget bättre för miljön att samla många små bryggor till en lite större gemensamhetsanläggning.
– Det är främst för växt- och djurlivet vi vill få bort svartbryggorna.
Tillsynen av strandskyddet är till största delen en kommunal uppgift. Svartbryggorna blir dock ett fall också för länsstyrelsen, som ansvarar för tillsynen av vattenverksamhet. Dit räknas också bryggbyggen.
Därtill svarar länsstyrelsen för strandskyddstillsynen i naturreservat och i Natura 2000-områden. Ett sådant är den populära sommarsjön Båven, där länsstyrelsen har egna tillsynsmän med tillgång till båt. Föga förvånande finns det flera fall av svartbryggor vid Båven i MaryAnn Fargos lunta.
Vanligast är att överträdelserna upptäcks vid granskning av dispensbeslut eller genom anmälningar från allmänheten. Flygfoton kan blottlägga bryggor som poppat upp från ett år till annat – eller som renoverats, ibland till rena skrytbyggena.
– Inte sällan handlar det om bryggor med stora, breda däck längst ut med plats för möbler, eller om bastuflottar.
Tillsynsmyndigheterna är skyldiga att åtalsanmäla misstänkta brott mot miljöbalken till åklagare. Många gånger har preskriptionstiden fem år gått ut, eftersom många svartbryggor upptäcks först långt efter att de byggts. Men för ett krav på rättelse – att fastighetsägaren tvingas riva bryggan – finns ingen preskription. I de fallen är frågan snarare om rivningen vållar större miljöskada än om bryggan får vara kvar.
Krav på rättelse kan förenas med vite. Även rivningen i sig kan ibland bli kostsam. Reaktionerna från fastighetsägarna är ibland både upprörda och högljudda. Fargo kan bara konstatera att det är viktigt att känna till och förstå strandskyddet innan det spikas, sågas och pålas. Nästa höst hoppas hon att länsstyrelsen gör en informationskampanj om strandskyddet i kombination med en tillsynsinsats.
– Det bästa för alla parter är att man söker erforderliga tillstånd innan man börjar bygga. Då blir skadorna mindre.