"Jag har doppat huvudet fram till nu. Förut har jag hoppat från bryggan, men nu tänker jag at det är dumt för att man kommer så långt under. Det känns säkrare att gå i", säger Marie Sandberg.
Duveholmsbadet ligger öde sånär som på en skock änder som samlats i strandkanten. De ser ut att hoppas på en munsbit när Marie Sandberg rotar i badväskan. Så snart de inser att hon i stället bestämt sig för att bada, plaskar de iväg en bit bort och intar första parkett.
– Utmaningen har jag kommit på själv. Det var fortfarande ganska varmt ute i början av augusti när jag hörde jag om någon som hade bestämt sig för att bada varje dag i augusti. Men jag älskar att bada, så jag tänkte att det vore en större utmaning att bada varje vecka året ut.
Det är december och termometern visar på ynka två plusgrader. Hur kallt det är i vattnet går inte ens att föreställa sig. Marie Sandberg gör ett raketsnabbt ombyte vid en sten på badplatsen och hänger kläderna prydligt och lättillgängliga på en skylt.
Snabbt hoppar hon ur badtofflorna och slänger ifrån sig handduken. Med bestämda steg kliver hon i det iskalla vattnet, doppar sig och traskar lika snabbt upp igen.
– Det är skönt efteråt. Jag gillar känslan, det är lite av en kick. Man får väl endorfiner när blodcirkulationen drar igång. Jag fryser nästan mer innan och vid tanken på badet.
Marie Sandberg är ganska frusen av sig och när hon vinterbadar är det en värmande bastu vid Lyttersta som gäller i vanliga fall. Men när coronapandemin fick nytt fäste stängdes bastun och utmaningen försvårades.
– Eftersom jag har skrivit om utmaningen på sociala medier, kan jag inte sluta nu. Jag gillar konkreta mål som kan jag bocka av.
Ombytet går blixtsnabbt och för att det ska gå snabbt att få på sig kläderna efteråt, har Marie Sandberg med sig stora mjukisbyxor och en stor tröja.
Under hashtaggen #varjeveckaåretut har hon lagt upp bilder när hon badar vid en snötäckt brygga, i kolsvart mörker och när hon hoppar från bryggan. I början hoppade hon i och kom under med huvudet, men vartefter det blev kallare ökade Marie Sandberg säkerhetstänket med att gå i från stranden och alltid ha sällskap.
– Jag tycker att det är roligt, men min mamma tycker att jag är galen. Hon har fått följa med som sällskap ibland och har fått lysa med en pannlampa när det är mörkt.
Tanken på att fortsätta ett helt år har snuddats. Men pandemin och den stängda bastun kan göra det svårt. Ett rejält istäcke skulle kunna äventyra utmaningen.
– Innan jag började bestämde jag mig för att göra undantag om det blev jättetjock is. Det kändes inte rimligt att släpa med sig en yxa varje gång. Men nu har en vän erbjudit sig att hålla en vak öppen vid sin brygga.