Den 1 januari i år bytte Pressombudsmannen (PO) och Pressens opinionsnämnd (PON) namn till Medieombudsmannen (MO) respektive Mediernas etiknämnd (MEN).
Tillsammans utgör de ryggraden i det svenska pressetiska systemet. Två viktiga pjäser att känna till, med andra ord. Inte minst för den som blivit kränkt och utpekad av en publicering eller sändning i media.
De nya namnen signalerar en utvidgning av instansernas domän. Från att tidigare ha granskat enbart pressens publiceringar ska MO/MEN nu granska publiceringar i alla medier – oavsett plattform – som är anslutna till det pressetiska systemet.
MO fungerar som en slags ordningsman och åklagare dit privatpersoner kan vända sig för att få upprättelse efter en kränkande publicering. Denne har sedan till uppgift att pröva huruvida publiceringen brutit mot god publicistisk sed genom att väga vad som sagts eller skrivits mot de pressetiska reglerna.
Beroende på allvarsgraden kan MO sedan besluta att avskriva ärendet eller föreslå att mediet ska klandras. MO vänder sig då med sin rekommendation till MEN.
Nämnden är det pressetiska systemets beslutande instans som, likt en domstol, tar ställning till de ärenden som MO lämnar över. Man fattar därefter det formella beslutet om mediet i fråga ska klandras eller ej.
Om ett medium fälls för klander är det skyldigt att publicera ett uttalande där den publiceringen och bakgrunden till fällningen beskrivs, samt betala en expeditionsavgift.
Den tidigare Pressombudsmannen, Ola Sigvardsson, är sedan 1 januari Sveriges första medieombudsman:
Varför har vi ett medieetiskt regelverk?
– Tre korta skäl. Det första är att hjälpa människor som blir illa behandlade i medierna. Det andra är att, genom information internt i branschen, förebygga kränkningar av människor. Det tredje är att visa allmänheten och lagstiftarna i riksdagen att medierna själva kan hålla rent framför egen dörr, så att vi inte riskerar ny lagstiftning som kan inskränka tryck- och yttrandefriheten.
Varför behövs en medieombudsman?
– Om man blir illa behandlad i ett medium så upplever många det som att man står väldigt ensam. Det är exempelvis svårt att få rätt i domstol gentemot ett medium som skyddas av våra grundlagar. Då finns vi där för de som anser sig illa behandlade. Vår uppgift är att ta emot alla klagomål som kommer in, utreda dem och ge ett förslag om beslut till Mediernas etiknämnd. Man kan säga att vi är den utredande delen av det medieetiska systemet.
Vad kan en typisk anmälan handla om?
– En vanlig grund för att skicka anmälningar till oss är personer som exempelvis misstänks för brott och där tidningarna förstått att en namnpublicering kan vara skadlig och valt att anonymisera, men ger så pass mycket ledtrådar att en stor grupp ändå fattar vem den här personen är.
När ska man inte vända sig till ombudsmannen?
– Vi sysslar i stort sett uteslutande med kränkningar av enskilda personer. Man kan alltså inte vända sig till oss om man tycker att en tidning har fel i största allmänhet eller att den är kritisk mot en annan person. Man kan bara anmäla om det nedsättande gäller en själv.