Enligt siffror från RFSL beräknas mellan fem och tio procent av befolkningen vara homosexuell. Andelen bisexuella tros vara ungefär lika stor. Hur många som är transsexuella finns det inga exakta siffror på. Enligt uppgifter från Holland är en per 10 000 födda som pojkar och en per 30 000 födda som flickor transsexuell.
Bland länets idrottsklubbar finns det trots det få öppet homo-, bi-, transsexuella och queera. Endast några av ordförandena känner till några exempel.
Att få vågar komma ut inom idrotten tror de tillfrågade beror på rädsla för mobbning och uteslutning från något man älskar.
– Man kanske har hittat något som betyder allt för en och tanken på att bli utesluten från det gör många rädda, säger Åsa Ekdahl-Westberg, sportchef i Eskilstuna gymnastikförening.
Enligt de flesta företrädare för idrotten som tidningen talat med är det är svårare för killar än tjejer att komma ut, vilket de tror beror på en "grabbig attityd" och "machojargong" inom herridrotten. Somliga tror även att det är svårare att komma ut inom lagidrotten.
2011 gjorde RFSL en undersökning om hbtq-ungdomar inom idrotten. Undersökningen visade att färre är öppna inom idrotten än i samhället i stort. För många av dem var rädslan för omgivningens reaktioner så påfrestande att de slutat idrotta.
Bland de homosexuella killarna sade många att de upplevde att det var omöjligt att vara bög och leva upp till machoidealen. På samma sätt berättade homo- och bisexuella tjejer att de blev misstänkliggjorda om det inte levde upp till specifika femininitetsideal, som att prata om killar och utseende.
Att idrotten skulle vinna på ett mer inkluderande synsätt är klubbarna tidningen talat med överens om. Medan de flesta har en värdegrund för jämställdhet har ingen en policy för hbtq-frågor. För att nå större mångfald anser några av de tillfrågade att det viktigaste är att lyfta frågan. Men att bara prata räcker inte, anser andra.
– I Sverige har vi en lång tradition av att ta till oss det som vi tycker är bra och positivt men vi handlar inte därefter. Vi är progressiva i ord, men väldigt konservativa i handling, säger Patrick Breslin, ordförande i Flens IF Södra.
Flera av klubbarna understryker betydelsen av utbildning av ledare för att ändra attityder.
– De som möter ungarna måste gå före. Det ska finnas med alltid, i olika utbildningssammanhang, det är en sak som är viktig, säger Rolf Brunell, ordförande i Guif.
Åsa Ekdahl-Westberg ser det även som sitt ansvar att försöka påverka andra klubbar att ta ställning.
Många unga upplever att bristen på förebilder skapar en känsla av att det är svårt att vara idrottare som hbtq-person. De flesta har kommit ut först efter att deras idrottskarriär tagit slut.
– Jag tror att om man kan få fler att öppet kliva ut och säga att de är homosexuella kan även fler som inte tror att de är välkomna inom idrotten för att de är rädda att bli mobbade vara med och bidra till större spridning, säger Carl-Fredrik Kleman, ordförande i Åker/Strängnäs hockey club.
Ännu viktigare är det när klubbarna tar ställning, anser Rolf Brunell och nämner Kiruna IF:s regnbågsdräkter som ett lyckat exempel.
Enligt Jörgen Hedberg, distriktsidrottschef på Sörmlandsidrotten, kan idrotten vara konservativ, särskilt på hbtq-området där okunskap, rädslor och traditioner ibland står i vägen för en positiv utveckling.
– Det kan stavas normer, strukturer och jargonger, där heteronormativiteten fortfarande anses som normal och där otrygga grupper i samhället, och inom idrotten, utvecklar jargonger och beteenden som exkluderar människor. I otrygga grupper finns alltid rädslor för att hamna utanför och jag tror att det många gånger är förklaringen till varför förhållandevis få kommer ut inom idrotten.
Inför Springpride 2011 drog Sörmlandsidrotten igång ett utvecklingsarbete för en öppnare idrott .
– Från 2011 och fram till i dag har idrotten tagit allt större plats på Springpride och fler idrottsföreningar ansluter sig för varje år. Vi har genom olika projekt och satsningar kommit en bra bit, men inte ens långt hade varit tillräckligt, vi ska ända fram. Det ska vara nolltolerans mot homofobi inom idrotten.