Att slakta och gräva ner alla djur var förr enda sättet att få bukt med ett mjältbrandsutbrott. I dag kan man förebygga genom att behandla övriga djur i besättningen med penicillin.
Problemet är att mjältbrandsporer från de begravda djuren kan överleva mycket länge i marken och aktiveras om de får kontakt med syre. Det var det som hände i Närke. Djurgraven där var ett minne från det stora mjältbrandsutbrottet 1943.
Mjältbrand var vanligt under hela första halvan av 1900-talet, så samma sak skulle kunna hända nästan var som helst i landet. Totalt kan det finnas upp emot 3 000 mjältbrandsgravar. Så många svenska gårdar har vid något tillfälle varit avspärrade för att djuren drabbats av mjältbrand.
Och det finns en ökande medvetenhet om mjältbrandsfaran även bland sörmländska bönder, säger Kjell Larsson.
– Det är klart vi är oroliga. Det handlar om en allvarlig och mycket smittsam sjukdom. Det pratas mycket om mjältbrand på våra möten för närvarande. Att få in smittan i en av länets större djurbesättningar vore en katastrof, säger han.
Mjältbrandsgravar oroar bönder
– Det är klart vi är oroliga. Mjältbrand är en katastrof för de gårdar som drabbas. Det säger Kjell Larsson, vice ordförande för LRF Sörmland, med anledning av sommarens utbrott av mjältbrand i Örebro län. Samma sak skulle mycket väl kunna hända i Sörmland.
Så jobbar vi med nyheter