Vandringsentusiasten Lenita Lannér möter upp i Åker och visar vant vägen genom ett landskap i vårskrud. Asfaltsvägen ersätts av allt mindre grusvägar innan Sörmlandsledens karakteristiska orangefärgade markeringar visar att vi kommit rätt – Skeppmora utanför Skottvångs gruva. Det enda ljud som bryter tystnaden är fågelkvitter. Med ens känns tillståndet i världen och landet långt borta.
– Naturen är en fristad från coronaviruset. När jag var här förra helgen var det mycket folk. Tonårsfamiljer i sneakers med matsäcken i Ica-kassar. Det märks vilka som inte brukar vara i skogen. Många 70-plussare som annars håller sig inne. Folkhälsomyndigheten förordar ju att man rör på sig, annars går man sönder psykiskt, säger hon.
Vi har knappt lämnat orienteringstavlan innan Strängnäsbon ger ett första råd till ovana vandrare som planerar att njuta av naturen till fots i påsk.
– Skor är a och o. Men man behöver inte ha riktiga vandringskängor, på våren går det alldeles utmärkt med gummistövlar. Ta med dig fika, sittunderlag och en fulladdad telefon. Det kommer man långt med.
– Och – håll dig till leden! Det är säkert och bra uppmärkt, säger hon och sätter fart mot utsiktstornet.
Hon menar att det finns tre kategorier av vandrare – nybörjaren, den lite mer erfarne och hardcorevandraren. Utrustningen bör anpassas därefter. Ett otränat reporteröga placerar henne i det sistnämnda facket. Det möts av protester.
– Nej, då har man vandrat i tjugo år och sovit ute mycket.
Faktum är att Lenita Lannér började ge sig iväg utan sällskap för bara två år sedan.
– Jag hade en längtan innan dess, men var rädd för att gå själv. Sedan bestämde jag mig för att jobba bort rädslan.
Lenita Lannér har mångårig yrkesbakgrund inom idrott och hälsa. Sedan ett år tillbaka arbetar hon på fritidsenheten i Strängnäs kommun. Parallellt med idrottsutövandet har friluftsintresset pockat på uppmärksamhet.
– Vandringen är fysisk, psykisk och själslig. Den ger energi, återhämtning och balans. Nu tvingar världen oss att ta det lugnare. Naturen är det friskaste vi har.
– När jag går själv är det marschtakt, det blir oftast två mil. Ibland stannar jag upp och njuter, lägger mig i mossan.
Fem minuter senare gör hon precis det. Även om dagens vila på en bädd av vitmossa görs för bildtagningens skull märks det att hon trivs.
– Vill du att jag blundar eller tittar? Jag brukar göra båda delarna.
Vi lämnar vitmossan och traskar vidare mot utsiktstornet. Där sitter en dam och hennes hund och lapar sol. Lenita Lannér gör en ansats att slå sig ner på behörigt corona-avstånd, utevistelsen till trots, när damen reser sig upp.
– Vi kör väl inte bort dig?
– Nejdå, jag var precis på väg att gå, bedyrar damen, låter hunden hälsa och försvinner med ett leende.
Lenita Lannér tar av sig den gröna välanvända ryggsäcken och påminner om Skalman, seriefiguren Bamses sköldpadda till kompis som trollar fram vad som helst ur skalet. Hon dukar upp ett stilleben av föremål, däribland en visselpipa, en reflexväst och ett första hjälpen-kit för att sedan fortsätta med samiskt slöjdarbete – en kniv och en kåsa att avnjuta kaffet i. Den får sällskap av köpta vaniljbullar.
– Om jag vore en perfekt bullmamma skulle jag ju inte komma ut i skogen!
– Kniven är egentligen ena sonens, han fick den av min mamma, jag tror att jag kommer få en likadan när jag fyller 40 snart.
Lenita Lannér har tre grabbar som ofta är med i skogen. Dessutom är hon mulleledare inom Friluftsfrämjandet.
Vad bör man tänka på när man vandrar med barn?
– Gå en kort sträcka, lek och ät gott. När barnen kommer hem ska de tänka "åh, va roligt vi hade".
Om man går med kompisgänget tycker hon att man ska passa på att gå lite längre.
– Njutningsgå, sitt ner och snacka om livet.
Även om trakten kring Skottvångs gruva är en personlig favorit vill hon gärna slå ett slag för sträckan Vilsta–Skogstorp via Skjulsta i Eskilstuna.
– Eller sträcka 24-1, som den heter, säger hon efter att ha tjuvkikat på kartan som även den åkt fram ur ryggsäcken.
– De som har gått alla leder kan det i huvudet, men så hardcore är inte jag.
Påsken skulle egentligen ha spenderats med sönerna i naturen vid Omberg i Östergötland.
Vad blir det i stället?
– Vi ska gå här, ner till sjön. Tända brasa, grilla korv och marshmallows, sjunga och leka.