Vargen har en viktig roll i det ekologiska systemet, anser Hans Ring.
– Tänk dig en liten by med 400 invånare – ungefär samma antal som vargar i Sverige. Ingen får flytta in så invånarna börjar fortplanta sig med varandra, bröder med systrar, kusiner med kusiner. Hur tror du den byn mår efter 100 år?
Så beskriver Magnus Orrebrant, ordförande för Svenska Rovdjursföreningen, vargens livskraft i Sverige. För att motverka inavel hävdar organisationen att den skandinaviska stammen måste uppgå till minst 1 500 individer.
En av föreningens sörmländska företrädare är Hans Ring. Han är biolog i grunden och har ägnat hela sitt yrkesliv – och en stor del av privatlivet – åt naturvård. Häromveckan gjorde han en intressant iakttagelse ute i fält, berättar han.
– Vi hittade vargspillning och upptäckte att den rörde på sig! Då insåg vi att tordyvlarna såg det som föda och flyttade på den till ett bättre ställe, ungefär som dyngbaggarna i Afrika flyttar på elefantspillning.
Anekdoten kan synas trivial men är ett exempel på vikten av biologisk mångfald och hur allt hänger samman i ekologin, menar Hans Ring. För vargen är ingen parasit, tvärtom fyller den en omistlig evolutionär funktion.
Under många miljoner år har den reglerat bytesdjuren i linje med det naturliga urvalet, fortsätter han. När vargen till exempel jagar älg överlever de bäst anpassade individerna, vilket leder till att älgstammen blir starkare på sikt. Men så fungerar inte mänsklig jakt.
– Det är svårt för en jägare att från långt håll avgöra om bytet är i gott skick. Men om man lyckas är det oftast de starka och friska djuren som väljs ut eftersom man vill ha en trofé. Det innebär att mänsklig jakt driver evolutionen baklänges eftersom älgstammen på sikt försvagas. Det är inte viltvård. Det är jaktvård.
Trots den hätska debatten visar undersökningar att de allra flesta i Sverige vill ha varg, menar Hans Ring.
Istället för att betrakta vargen som ett samhällshot värnar Hans Ring om att se till helheten.
– Sörmland har till exempel för mycket dovhjort. Det bedrivs omfattande skyddsjakt men stammen ökar ändå. Om vi tittar på vargspillning hittar man bland annat hår från dovhjort. Varför kan man då inte se rovdjuren som medhjälpare istället för fiender?
Av de skälen hade den omdiskuterade licensjakten i nuläget varit helt fel, avslutar han.
– Jag skulle önska att man vågar ha is i magen snarare än att decimera vargen efter fem kullar. Då kan vi till exempel se hur dovhjortsstammen påverkas. Om våra barn och barnbarn ska ha en ljus framtid måste vi börja jobba tillsammans med naturen, inte mot den.