Birgitta Eriksson, styrelseledamot i föreningen, glömmer aldrig natten när hon fick telefon från Nyköping.
– De sa ”taket har rasat, ingenting finns kvar”. Vi åkte direkt till Nyköping och den meningen malde i huvudet hela vägen.
Borta i 65 timmar
Men fullt så illa var det inte. De flesta kaninerna hade trots allt överlevt och kunde fångas in, en efter en.
– Det var häftigt, räddningspersonalen kom bärande på den ena kaninen efter den andra och folk stod utanför och ropade när de kände igen någon av dem.
Sist ut var Troy, ägd av Birgittas dotter Boel
– Då hade han varit borta i 65 timmar. Jag trodde aldrig att han hade överlevt.
– Först var han aggressiv och högg efter räddningspersonalen, men i dag är han en helt annan kanin. Han är mycket gladare och keligare än före olyckan.
Under hela tävlingen brann ett ljus på domarbordet, till minne av de kaniner som omkom vid olyckan i Nyköping.
Läs hela artikeln i måndagens papperstidning.