"Det är fint att i allt detta tragiska och svåra ändå se att något varit positivt, och det är hur sammanhållningen och känslan av meningsfullhet ökat bland personalen", säger HR-direktör Kajsa Fisk.
Enligt en kartläggning SVT gjort i samarbete med landets regioner jobbade Sveriges sjuksköterskor över två miljoner timmar övertid mellan januari och augusti i år. Det är en ökning med nio procent jämfört med samma period 2019.
Den största ökningen (53 procent) av antalet övertidstimmar står Östergötland för, med Sörmland på andra plats med en drygt 36-procentig ökning. Dessa två regioner, båda med väldigt många covidpatienter i våras, står ut i statistiken.
Regionens HR-direktör Kajsa Fisk konstaterar att den här typen av jämförelser är svåra att göra eftersom man kan räkna övertidstimmar på olika sätt. Till skillnad från SVT använder Sörmland måttet årsarbetare och siffrorna blir inte helt jämförbara. Men att länets sjuksköterskor jobbade drygt 30 procent fler övertidstimmar under de åtta månaderna i år jämfört med i fjol står klart.
– Ett skäl är att vi gick från ovanligt låga siffror 2019 till en pandemi där vi blev hårt belastade raketsnabbt. Men vi har ändå lyckats hålla övertidsbegäran i en ordnad process.
– Vår personal har gjort fantastiska insatser under detta enormt ansträngande år. Det sätter spår och nu råder trötthet och oro, allt annat vore konstigt. Vi försöker stötta på alla sätt vi kan, säger Kajsa Fisk och nämner bland annat tidiga krisstöd, grupphandledningar samt ett dubblerat friskvårdsbidrag.
– Vi har gått upp till maxbeloppet 5 000 kronor i år och nästa. Jag är stolt över att politikerna varit väldigt tydliga med att det här inte varit nåt att diskutera utan bara behöver göras.
Hon konstaterar att tack vare det snabbt införda, väldigt tuffa schemat – två dagpass, två kvällspass och två dagar ledigt på rull – för all sjukhuspersonal som jobbade med covidpatienter, kunde alla få återhämtning i form av fyra veckors sammanhållen semester. Och verksamheten hölls stabil.
– Vi fick vara uppfinningsrika i skarpt läge, och blev lite ensamma i landet med dessa lösningar. Men hur jobbigt det än var förbereder vi ute i verksamheterna för att återgå till att jobba på det sättet om läget skulle förvärras igen.
Bemanningsläget av sjuksköterskor på länets sjukhus bedöms ansträngt men stabilt av såväl regionledning som Vårdförbundet, och Sörmland har inte drabbats lika hårt av uppsägningar som flera andra län.
Vårdförbundets länsordförande Lena Lindh är tacksam över det fina samarbetet förbundet har med regionen. Och hon berättar om en överenskommelse hon inte tror att andra regioner har med de fackliga organisationerna.
– 200 övertidstimmar per år får alla våra medlemmar per automatik godkänt, sen diskuterar vi 150 ytterligare. Även ett normalår får vi listor av arbetsgivaren med dem som riskerar att överskrida 200-gränsen. De medlemmar som själva då säger ok beviljar vi 50 nya övertidstimmar åt gången. Den som inte vill jobba över mer beviljar vi inte fler timmar, och arbetsgivaren brukar vara resonabel.
– Men det är klart att det är lite skillnad under detta extra tuffa år, läget är betydligt mer ansträngt och vi får fler övertidsförfrågningar. Jag skulle tro att den som normalt har 20 timmars övertid har 200 i dag.
– De som oftast säger ja till att jobba över blir i vanliga fall tillfrågade först, men från i våras fördelas övertiden bättre för att inte utnyttja de som alltid ställer upp. Och för att alla ska orka igenom den här perioden. Visst är våra medlemmar slitna nu, men alla är väldigt lojala och jobbar på. Det finns liksom inte så många alternativ att välja på. Säger man ifrån om övertidsjobb får kollegan det ännu tuffare.
Nancy Åhlander menar att pandemin generellt ökat känslan av meningsfullhet och sammanhållning bland kollegorna. Man stöttar varann, ingen säger upp sig. "Vem ska ta hand om patienterna om inte vi?"
Nancy Åhlander är förtroendevald sjuksköterska på Mälarsjukhusets intensivvårdsavdelning, Iva, som hamnade mitt i stormens öga i våras. Hon tycker inte att det blivit så väldigt många övertidstimmar för henne och kollegorna, trots det tuffa läget.
– Det var fördelen med 4-2-schemat, vi har jobbat våra timmar och all övertid har skett på frivillig basis. Dessutom fick vi en timbank att ta ut på kort varsel när det varit lite lugnare. Under första covidvågen kom också personal från andra sjukhus, bland annat en styrka från Kullbergska, för att täcka upp.
Hon menar att pandemin generellt ökat känslan av meningsfullhet och sammanhållning bland kollegorna. Man stöttar varann, ingen säger upp sig.
– Vem ska ta hand om patienterna om inte vi?
– Vi har en kompetent personal, van vid att jobba intensivt, men våren tog verkligen på våra krafter, fysiskt och psykiskt. Fyra veckors semester var välbehövligt, men räckte inte för återhämtning. Vi hade sprungit ett hårt maratonlopp, och när vi trodde det var över var det dags att springa igen... Hur länge orkar vi?