Förre regiondirektören Jan Grönlund får mycket hård kritik av Christoffer Öqvist (M). Bland annat anklagas han för att ha varit en "lame duck". Arkivfoto
– Framför allt hade vi kunnat avsluta regiondirektören (Jan Grönlund, reds anm) det första vi gjorde. Det är en av de största anledningarna. Han hade blivit en "lame duck". Det fanns ingen framdrift. Min upplevelse är att det inte hände någonting efter de diskussioner vi hade om ekonomin. I ett så allvarligt läge, när det inte händer något, då valde vi att gå skilda vägar för att få en ny direktör, säger regionstyrelsens ordförande Christoffer Öqvist (M).
Han fick nyligen hård kritik av oppositionen för hur han och de styrande politikerna hanterat frågan om budgetunderskottet sedan de tog makten för ett knappt år sedan. I en intervju med tidningen får han frågan om han är självkritisk. Om det är något de borde gjort tidigare? Det är då en stor del av skulden riktas mot den förre regiondirektören.
Nu riktar du kritik mot en annan person – finns det något som du och de andra i det politiska styret hade kunnat göra annorlunda sedan ni tog makten?
– Jag går tillbaka till det jag sa, det är den stora delen. Regiondirektören är ytterst ansvarig att leverera uppgifter till oss, annars får vi ingen framdrift. Det ekonomiska arbetet hade kunnat komma igång snabbare om vi fått den information som vi efterfrågat. Om vi hade kunnat få grepp om det här tidigare, men nu fick vi ingen insyn överhuvudtaget, säger Christoffer Öqvist.
Tidningen har sökt Jan Grönlund för att ge honom möjlighet att bemöta kritiken.
Det handlar om ett underskott på 1,2 miljarder kronor. Hur kunde det gå så långt?
– Det finns två bra förklaringar till det. Dels pensionsavtalet som är på 750 miljoner kronor. Sedan är det minskningar av statsbidragen på 375 miljoner kronor. Då är vi nästan uppe i 1,2 miljarder kronor. Sedan är det allmänt känt att hälso- och sjukvården inom regionen gått back sedan urminnes tider, utom 2013, säger Christoffer Öqvist.
Två förklaringar till pensionsavtalets skenande kostnader är dels att det nya avtalet kostar regionen mer, dels att avsättningarna till medarbetarna räknas upp med inflationen.
– Man har sett det och låtit saker rulla på från de tidigare styrena. Sedan har jag dock en viss förståelse för det. På sista raden har det gått ihop med hjälp av mycket statsbidrag och god finansiell avkastning. Men man borde ha gjort den här analysen, det går inte att förlita sig på staten eller goda börsår.