Runt 200 ejderungar sågs på vattnet vid Hävringe under sommaren. Det var fler än tidigare år. Under året som gått har ett trettiotal personer arbetat för att rädda så många av de hårt ansatta ejdrarna som möjligt.
– Vi har sett att det har varit positivt, att det har gått åt rätt håll, säger Lennart Wahlén från fågelföreningen Tärnan.
Ejderpopulationerna i skärgården har minskat dramatiskt de senaste åren.
– Det kommer fortfarande ejdrar på våren, men sedan får de alltså inte ungar. Ejdrar kan bli mellan 40 och 50 år gamla så det kan ta lång tid innan effekten kommer. Får de inte ungar borde det inte finnas så många kvar efter 50 år.
Orsakerna är troligtvis fler och det är ingen som har hela förklaringen. Forskare som har undersökt flera fågelarter har hittat låga halter av vitaminen B1, så kallad tiamin. Men klart är också att både havsörn och mink gillar att äta ejder. Och när ådorna (ejderhonorna) ligger och ruvar är de ett lätt byte för en förbipasserande örn. Sommaren 2015 överlevde extremt få ungar på Hävringe tillräckligt länge för att ta sig ner till vattnet.
– Det var som ett smörgåsbord för örnarna där de helt enkelt kunde gå och plocka. På hundra ådor föddes färre än tio ungar, mammorna blir till örnmat, berättade Björn Erixon från Tärnan innan projekttet med ejderhusen drog i gång i våras.
Då Hävringe längst ut i havsbandet från Oxelösund ligger för långt bort för minkarna är det framför allt havsörnen som kalasar på ejder. Havsörnarna har, efter att ha hotats av utrotning, blivit fler sedan miljögifter som PCB och DDT har minskat. Ejdrarna bygger sina bon på marken och när ådorna ligger under öppen himmel och ruvar var det en lätt sak för örnarna att äta upp dem. Våren 2015 fanns 17 havsörnar på Hävringe.
Det var så idén kläcktes.
Med inspiration från Norge och Stockholms skärgård kom fågelföreningen på att om ådorna ligger skyddade under tak skulle örnarna inte komma åt dem lika lätt. Sagt och gjort. Öknaskolan var tidigt med i arbetet och eleverna snickrade ihop 30 trähus som kördes ut till Hävringe för att stå redo när ejdrarna skulle komma tillbaka från sin vintervistelse. Husen placerades ut på befintliga bon då ejdrar gärna återvänder till samma plats. Dessutom byggdes ytterligare 30 skydd på platser intill klippväggar där det var svårt att ställa ett helt hus. Elever från Öknaskolan åkte med ut för att hjälpa till.
Men när ejdrarna anlände i våras visade det sig att de undvek att gå in i de färdigbyggda husen. Däremot hade de i vissa fall lagt sig bakom eller vid sidan om. Och flera honor valde att lägga sig under de enklare skydd som hade byggts på plats. Detta gjorde ändå, kanske med hjälp av att färre örnar höll sig kring Hävringe i somras, att fler ejderungar överlevde tillräckligt länge för att ta sig ner till vattnet.
– Vi upptäckte att husen inte var perfekta. Till nästa säsong ska vi inte bygga fler hus, utan bygga mer skydd. Det visade sig vara bättre. Och vi ska förändra husen lite så att de ser ut mer som skydd, säger Lennart Wahlén.
Totalt sågs hundra par häcka på Hävringe och ett par hundra ungar i vattnet. Projektet fortsätter i två år till och utvärderas efter hand. Klart är att flera faktorer påverkar ejdrarna.
– Vi kommer aldrig att få se en Östersjö som för hundra år sedan. Det har gått fort och det är oroväckande.