Borta bra men hemma bäst. Så kan läget sammanfattas när det gäller andelen sörmländska nior som söker ett gymnasieprogram utanför hemkommunen. Trenden står i princip still.
Möjligheten att röra på sig är annars stor när gymnasievalet inleds efter årsskiftet. Alla nior har rätt att frisöka sig vart som helst i landet, till exempel om programmet eller inriktningen de vill gå inte finns hemmavid. Antagning sker i mån av plats. Vissa gymnasieutbildningar har riksrekrytering och tar därmed emot elever från hela landet.
Gymnasieutbudet ökar stadigt; till exempel har en elev i Stockholm upp emot 1 000 olika valmöjligheter.Stockholm har stor dragningskraft också på blivande gymnasieelever i Sörmland. Det är ett av Nyköpingsungdomarnas främsta förstahandsval utanför hemkommunen.
I Trosa, en av fyra kommuner i länet utan eget gymnasium, söker 60 procent till Stockholm.
– Förut var det 46 procent, men Trosabussen förbättrade kommunikationerna, säger Magdalena Rydahl på antagningskansliet i Nyköping.
Stockholm lockar även niorna i Eskilstuna och Strängnäs.
– Många unga vill alltid till en större stad. Vi kan se det också bland Flenseleverna, som gärna söker sig till Eskilstuna, säger Christina Ulming som vid Västerås stad arbetar med antagningen till Eskilstunas och Strängnäs gymnasier.
Inte någon siffra från de sörmländska kommunernas antagningskanslier tyder på ökad utpendling. Däremot finns en inte oansenlig konstant mängd elever som studerar på annan ort trots att det finns ett eller flera gymnasier i deras hemkommun.
Högst andel pluggpendlare har Flen – drygt 52 procent. I Strängnäs är motsvarande siffra 43,8, i Nyköping 42. I den senaste kullen nior som sökte till Eskilstunas gymnasier, ville endast sju procent lämna hemorten. Lägst andel pluggpendlare har annars Katrineholm – 15 procent.
– Vi har under flera år haft ungefär samma andel elever som väljer att gå i andra kommuner och då har det främst berott på att de har valt ett program som inte finns i Katrineholm, säger Arijana Bajric Gredelj vid bildningsförvaltningen.
Om trenden alls rör på sig, är det snarast åt andra hållet, menar Christina Ulming:
– Fler och fler elever börjar komma tillbaka till hemorten. De tycker att det blir för jobbigt att pendla.
– Risken som då uppstår, är att det inte säkert finns en plats för dem. Även om de går ett samhällsvetenskapligt program kan det skilja sig åt mellan kommuner och skolor när de olika kurserna läses. Det kan bli så mycket att ta igen att risken finns att de måste börja om från början.