Sörmland fick förvisso ingen resursförstärkning i kampen mot miljöbrottsligheten när polisen 2015 sjösatte sin nya organisation. Före den fanns tre miljöpoliser i länet som stöttades av lokal polis i utredningarna. I dag är de fyra: tre i Nyköping, en i Katrineholm.
Skillnaden mot tidigare är att de ingår i en regional miljöbrottsgrupp om totalt 13 personer i Sörmland, Östergötland och Jönköpings län. Det har radikalt förändrat – och förbättrat – deras förutsättningar att utföra sitt uppdrag.
– Inte alla jublar ju åt den nya organisationen. Men vi tycker att vi har dragit en vinstlott.
Det säger kriminalinspektör Thomas Ohrmér, som liksom sina nischade kolleger har fått ett tydligare fokus på att effektivt och kvalitativt utreda miljöbrott. Det har tidigare varit svårt. Den främsta orsaken var att specialutbildade poliser som Ohrmér ideligen lånades in till utredning av andra typer av brott.
– Är du mitt i en komplicerad miljöbrottsutredning och tvingas lägga den åt sidan, blir det i praktiken så att du sedan får börja om från början. Att vara fredad från det innebär en enorm tidsvinst.
– Att arbeta utifrån miljöbalken skiljer sig mycket från brottsbalken. Det finns en stor kunskapsstyrka i att som nu vara flera som arbetar tillsammans, säger Ohrmérs kollega Bengt Andersson.
Deras gruppchef Helena Ljungquist har arbetat med miljöbrott sedan 2003.
– Förut satt vi utspridda, kände ingen gemenskap och hade ingen grupptillhörighet. Nu kan vi få stöd och ta hjälp på ett helt annat sätt, och kommer att arbeta med många utredare i uppstarten av nya, stora och komplicerade ärenden för att få ett bättre utgångsläge.
Gruppen har också arbetsmiljöbrott på sitt bord. I fjol utgjorde dessa hälften av de 488 miljöbrott som anmäldes i regionen. Båda brottstyperna är komplicerade och komplexa till sin natur. De begås sällan med brottsligt uppsåt.
– Ofta handlar det om ren okunskap, säger Ohrmér.
Det är vanligare att miljöbrott begås av företag än av privatpersoner. Men mörkertalet är sannolikt stort eftersom de flesta miljöbrott går under radarn. Oftast syns de inte. Tydliga offer är sällsynt. Det är svårt att hitta någon ansvarig för gärningen.
Miljöbrott är ett brett område. Poliserna arbetar med så vitt skilda ärenden som biotop- och strandskydd, överskridna villkor för miljöverksamhet och utsläpp av farliga ämnen. Vanligast är föroreningar i mark, vatten och luft, till exempel vid eldning – "backyard burning". Miljöpoliserna får ofta fall där det samtidigt med trädgårdsavfall eldats däck, tryckimpregnerat virke och giftiga plaster.
Ett sätt att effektivisera och förbättra utredningarna ytterligare, har varit att knyta flera civila experter med exempelvis naturvetenskaplig kompetens till polisens arbete.
– Och vi har stor hjälp av polisens tekniker. Vid allvarliga olyckor på arbetsplatser är de alltid med, säger Margareta Hallén, den polis i gruppen med särskilt inriktning mot arbetsmiljöbrott.
Utredarna samverkar också med kommunernas och länsstyrelsens miljöinspektörer. Tillsynsmyndigheterna är skyldiga att anmäla alla misstänkta brott. Det har lett till fler ärenden än vad polis och åklagare hinner med, varför flera utredningar måste sättas på vänt. I denna balans låg i mitten av september 130 ärenden. 330 var under utredning.
Polisen ska använda sina resurser på det sätt som är till störst samhällsnytta. Dödsolyckor och allvarliga personskador på arbetsplatser kommer alltid först för miljöbrottsgruppen. Därefter prioriteras större utsläpp.
– Som en effekt av den nya organisationen har vi kunnat arbeta bort en del av de äldre ärendena och minskat balansen, säger Ljungquist.
Varje utredd brottsanmälan som leder till lagföring skickar en signal till samhället om att miljöbrott inte lönar sig. Det kan också bidra till att öka allmänhetens miljötänk. Sörmlands miljöpoliser har genom sitt jobb blivit mer medvetna som privatpersoner.
– Jag har lärt mig väldigt mycket och tänker på många sätt helt annorlunda på miljön än jag gjorde tidigare, säger Thomas Ohrmér.