– Vi kommer att vara mer försiktiga med närkontakt i alla fall under några år, säger Jonas Stier, professor i socialt arbete vid Mälardalens högskola.
Han menar att människors kollektiva minne av händelser som pandemier är relativt kort.
– Det är lätt att tänka att 'det här har aldrig hänt förut och kommer aldrig att hända igen'. Så tänkte vi om svininfluensan. Vi faller ofta tillbaka rätt fort, säger han.
Jonas Stier är sociolog i botten och har sedan början av 90-talet intresserat sig för vardagslivets psykologi. Han menar att det finns saker som har gjort just coronatiden väldigt speciell.
– Jag kan inte komma ihåg att jag har varit med om att jobba hemifrån 15 månader i rad. Jag reser normalt jättemycket i mitt jobb, men har inte rest någonstans.
När och i vilken mån handslaget, kramen och kindpussen återkommer efter pandemin beror på hur mycket vi påminns av betydelsen av smittskydd, till exempel om det skulle bryta ut nya sjukdomar. Det har också betydelse hur länge nu gällande förhållningsregler kommer att finnas kvar efter pandemin. Om butiker till exempel fortsätter att tillhandahålla handsprit och ha golvmarkeringar som visar var man ska stå i kö kommer folk att fortsätta vara försiktiga.
– På något sätt strukturerar vi också fram kulturförändringar, säger Jonas Stier.
– Om vi inte håller i med såna här åtgärder så kommer vi så sakteliga att gå tillbaka till hur det till stora delar var innan.
Jonas Stier tror att vissa grupper kommer att fortsätta arbeta hemma i betydligt större utsträckning än vad de gjorde innan pandemin.
– Verksamheter som tidigare inte använde tekniken fullt ut har ju kastats in i det här.
Han nämner högskolans distansundervisning som ett exempel. Den digitala undervisningen medför även att lärandet i viss mån förändras.
– Det blir mer som när man ser en dokumentär på tv snarare än att det står en föreläsare och pratar och får signaler tillbaka. Lärandets förutsättningar och villkor kommer att förändras en aning även fortsättningsvis.
Jonas Stier tycker att det är viktigt att framhålla att olika grupper påverkas på olika sätt av pandemin. När det gäller hemarbete så kan det till exempel passa forskare utmärkt medan det inte alls passar till exempel vårdpersonal eller hantverkare.
– Jag tror att vi kommer att se en mycket större mångfald inom befolkningen när det gäller hur man förhåller sig till såna här saker än vad vi har sett ännu.
Det är också olika hur människor har upplevt hur det är att ha digitala möten via till exempel Zoom och Skype istället för att träffas fysiskt.
– De som redan var lite frälsta av det här har stärkts i det här. Å andra sidan har de som inte gillade det från början saknat interaktionen ansikte mot ansikte ännu mer.
Jonas Stier menar att det finns ytterligare två grupper: Dels de som höll på mycket med tekniken innan, men som under pandemin har börjat sakna den fysiska kontakten, dels de som var tveksamma till tekniken innan, men som har märkt att vissa saker faktiskt går att göra med hjälp av digitala verktyg.
– Det är inte alla som tycker att det blir ett bättre möte bara för att man träffas fysiskt. Är det inte bättre att mormor eller farmor får träffa sina barnbarn via Skype eller Zoom en gång i månaden än att man träffas en gång till jul?