Mikamottagningen i Stockholm är en kommunal verksamhet som erbjuder stöd till personer över 18 år som säljer, eller har sålt, sex. Genom en öppen mottagning och uppsökande verksamhet kommer man varje år i kontakt med hundratals personer – främst kvinnor, men även män och transpersoner – som säljer sina kroppar.
Livsödena bakom är lika många som människorna de möter, men socialsekreteraren Maria Dorrian konstaterar att det finns flera gemensamma nämnare.
– Det finns mycket trauman. Många vittnar om grovt fysiskt, nästan tortyrliknande, våld från förövare de sålt sex till. Det finns ofta sexuella övergrepp i bakgrunden, antingen i samband med att de hamnade i prostitution eller längre bak. Många mår psykiskt väldigt dåligt och har självskadebeteenden. Att utsätta sig för sexuella övergrepp kan också vara ett sätt att ångestreglera, säger hon.
– För andra handlar det om att känna tillhörighet till jämnåriga kompisar och kunna ha samma saker som andra. Då ser man det som ett snabbt sätt att tjäna pengar. Eller så handlar det om att man helt enkelt behöver tak över huvudet.
Utöver att röra sig i fysiska miljöer där det förekommer sexhandel bedriver Mikamottagningen även uppsökande verksamhet på nätet och är närvarande på samma sidor som tidningens reportrar undersökt.
– Vi ringer och skriver på annonser för att fråga hur kvinnorna har det. Många beskriver att det har varit svårare att få sexköpare under coronan. Att det har blivit svårare att välja har i sin tur gjort att man tackat ja till sexköpare man vanligtvis skulle sagt nej till.
Bland de ideella krafterna finns organisationen Talita, som sedan tidigt 2000-tal arbetat för att hjälpa människor ur prostitution. Man har bland annat ett rehabiliteringsprogram där kvinnor erbjuds skyddat boende i Stockholm. Den övervägande majoriteten av kvinnorna är utländska medborgare.
– Det rör sig om kanske 90–95 procent, säger Josephine Appelqvist, en av Talitas medgrundare.
Hon konstaterar att gatuprostitutionen i Stockholm ökat under pandemin och att de som säljer sex – både kvinnor, män och transpersoner – kommer från fler länder än tidigare.
Vilka är människorna som säljer sex?
– Det är svårt att generalisera, men när vi blir tvungna brukar vi säga att vi ser två saker. Vi ser fattigdom och de som blivit tvingade in i prostitution av omständigheter i hemlandet, och som i vissa fall blir lurade med löften om att tjäna pengar på andra vis. Kvinnorna kan ha en dröm om att försörja sin familj genom att jobba i Europa – en dröm som utnyttjas av människohandlare. Den andra vanliga orsaken är en traumatisk uppväxt. Man kanske har blivit lämnad, försummad eller blivit utsatt för sexuella övergrepp. Det är de gemensamma nämnare vi ser.
Vissa hävdar att sexarbete är frivilligt. Vad säger du om det?
– Den överväldigande majoritet av dem vi möter berättar om en enorm utsatthet och att de inte har något val. De ser inte prostitutionen som ett jobb utan har ofta blivit tvingade, lurade, manipulerade. De har sår med sig och vill bort från prostitutionen. Den stora majoriteten som är i prostitution är inte där för att det är deras förstahandsalternativ – de har hamnat där av olyckliga omständigheter.
Maria Dorrian på Mikamottagningen menar att varken hon eller någon av hennes kollegor stött på någon som faktiskt vill vara prostituerad.
– Det kan vara personer som fortsätter sälja sex, men de skulle inte fortsätta sälja sina kroppar om de hade ett bra alternativ.
Vad är den största utmaningen för den som vill ta sig ur prostitution?
– Det vi ser är att det behövs stöd på många olika nivåer och från många olika instanser. Det kan hända något i individens liv som blir avgörande, en vändpunkt, som gör att personen känner att det inte går längre. Många gånger är det personer som vill ha en annan typ av liv, men som inte ser att det är möjligt.
Hur kan samhället bättre hjälpa dem?
– Det krävs tillgång till verksamheter som vår som har en spetskompetens. Men det krävs också kunskap, förståelse och en vilja att ta sig an den här målgruppen inom samhällets andra funktioner.