Marie Bennermo är chef för patientsäkerheten i Region Sörmland.
Sjuksköterskor på Tunagårdens äldreboende i Eskilstuna uppger att de i inledningen av pandemin fick direktiv från infektionskliniken på Mälarsjukhuset om att inga äldre med symtom fick skickas in till sjukhus. Men enligt Marie Bennermo, chef för patientsäkerhetsenheten i Region Sörmland, har några sådana riktlinjer aldrig skickats ut.
– Vi har inte tagit fram något sådant övergripande från regionen, säger hon.
Inte heller Ann-Katrin Hansson, verksamhetschef på infektionskliniken, säger sig känna till riktlinjerna.
"Infektionskliniken har inte utfärdat några egna direktiv. Det måste vara en missuppfattning hos dem som intervjuades", skriver hon i ett mejl till tidningen.
Björn Siösteen, boendeläkare på Tunagården, säger att han förhållit sig till de riktlinjer som kommit från regionen.
– Min absoluta minnesbild är att rekommendationen var att patienter med covid i första hand skulle vårdas i hemmet, då merparten upplever en förhållandevis lindrig sjukdomsbild. I den mån patienter behövde sjukhusvård skulle infektionsjouren kontaktas.
Däremot känns han inte vid att han skulle ha gjort några generella vårdbedömningar eller sett riktlinjer om att ingen fick skickas in till sjukhus.
– Jag kan inte dra mig till minnes att vi i något fall har gjort svepande bedömningar. Jag upplevde inte heller att det, vid de tillfällen då det blev aktuellt med sjukhusvård, fanns något motstånd från sjukhuset till att skicka in patienterna, säger han.
Kan en rekommendation att vårda kvar på boendet ha tolkats som en uppmaning att inte skicka patienter till sjukhus?
– Nej. Men jag tror att det kan ha funnits en samhällsanda. För som situationen var, låt säga i mars, med scenarier där sjukhus skulle fyllas av respiratorkrävande patienter, fanns en känsla av att här gäller det att hushålla med resurserna. Men jag tror inte att boendepersonalen var mer benägna till det än någon annan.
Enligt sjuksköterskorna på Tunagården ska de initialt även ha fått instruktioner om att upprätta palliativa vårdplaner för alla på boendet, oavsett bakomliggande sjukdom eller ålder. Men enligt läkaren Björn Siösteen har några sådana direktiv aldrig förekommit.
– Absolut inte, det vore djupt oetiskt. Någon sådan riktlinje har jag aldrig sett. Vi har inte upprättat några beslut om en palliativ inriktning på bred front. Vi har i alla lägen gjort en individuell bedömning.
Av Ivo:s intervjuer framgår att läkarnärvaron har varierat mellan olika boenden under pandemin. Till Furulidens äldreboende i Katrineholm ströps de fysiska läkarbesöken helt och hållet, men på Strandgården i samma kommun fortsatte de veckovisa besöken i form av ronder, även om man varit restriktiv med fysiska undersökningar.
Anna Ormegard är divisionschef för primärvården i Region Sörmland.
Anna Ormegard, divisionschef för primärvården i Region Sörmland, vill inte kommentera Ivo:s granskning, men säger att graden av fysisk läkarnärvaro i hög grad avgörs lokalt och att olika boenden valt olika upplägg.
– Vi var ganska noga från den centrala staben med att inte gå ut med generella direktiv. Vi har hela tiden uppmanat våra ansvariga läkare på boendena att fortsätta göra individuella bedömningar och agera enligt samma bedömningsmönster som alltid.
– Det är så pass olika situationer på olika boenden, både fysiskt och vad gäller patientkategorier. Därför tyckte vi att det var viktigt med kommunikationen mellan boendet och den ansvariga läkaren. En del sköterskor vill ha regelbundna ronder, andra vill i stället ha möjlighet att ringa doktorn. Samtidigt är vi jättemåna om att det blir en god kvalitet.
Ser du någon risk för att just kvaliteten skiljer sig åt mellan boenden med en större andel fysiska läkarbedömningar och boenden där de sker på distans?
– Det är jättesvårt att veta. När vi gick in i pandemin var budskapet från Folkhälsomyndigheten att minimera fysiska besök hos våra äldre. Jag minns hur jag tänkte: Hur vet vi vad som är rätt här? Är det rätt att göra ett fysiskt besök eller inte? Vad medför störst risk? Därför valde vi att inte gå ut med för mycket pekpinnar.
Finns det inte en risk att man som läkare missar saker när man gör sin bedömning utan att se en patient?
– Om det har varit sämre med fysiska eller digitala besök är just det vi behöver värdera efteråt, men jag har inte sett någon sådan trend eller kvalitetsskillnad hittills. Den absolut viktigaste kvalitetsindikatorn är, som jag ser det, kontinuitet. Jag har en del distriktsläkare som har varit ansvariga för sina boenden i 25 år. Jag är benägen att tro att det är en mycket viktigare faktor än om läkaren ser sin patient.
Du säger att fysiska läkarbedömningar inte per definition är bättre än distansbedömningar. Gäller det även när det handlar om beslut om palliativ vård?
– Vad som är rätt eller inte kan jag inte uttala mig om. Det är ändå en vetenskap det handlar om.