Eller rättare sagt: för yrkesfiskarna i Hjälmaren.
Där, i landets fjärde största insjö, rasar rena fiskefebern. Nu under sommaren och inpå höstkanten hissas rika fångster upp ur sötvattnet för att sedan landa under kräftskivornas lanternor. Signalkräftorna i Hjälmaren svarar för en ansenlig del av yrkesfiskarnas årsinkomster: omkring 70 procent.
Fisket på sjön klarar i vissa fall att försörja fler personer än enmansföretagare. Där finns exempel på far och son eller man och hustru som arbetar tillsammans och har sin utkomst i sjön. I fjol drog yrkesfiskarna i Hjälmaren upp fångster som i första handelsledet var värda nästan 39 miljoner kronor.
Men utöver de numera stadiga inkomsterna från kräfta finns ytterligare ett skäl till att andra fiskare står på kö för att vara med och dela på sjöns rikedomar.
Gösen.
– Det går absolut att dra en parallell mellan Hjälmaregösen och Kalix löjrom. Båda har hittat sin USP, Unique selling point. I Kalix är det produkten som sådan, för Hjälmarefiskarna är det MSC-märkningen och ett hållbart fiske, säger länsfiskekonsulent Jimmy Blom.
Den goda tillgången på gös – även om fisket ibland är lynnigt – och signalkräfta är alltså bara en förklaring till Hjälmarefiskets expansion under de senaste åren. Förvaltningen av sjön och dess utvecklingsmöjligheter är den andra, menar Blom.
– Yrkesfiskarna i Hjälmaren har arbetat väldigt framsynt. De har lyckats marknadsföra sin fisk på ett bra sätt med MSC-märkningen och hittat goda exportmöjligheter med stor avans. Sedan är gösen en fin fisk.
Det var 2006 som gösfisket i Hjälmaren certifierades enligt den globala miljömärkningen Marine stewardship council. Det var det första sötvattensfisket i världen som uppfyllde kraven för miljömärkningen: att säkra fiskens återväxt, vara aktsam om andra arter och påverka sjöns miljö så lite som möjligt.
Bakom miljömärkningen står ett långsiktigt miljötänk och skonsamt fiske, utvecklat i samarbete med biologen Per Nyberg vid dåvarande Fiskeriverkets sötvattenlaboratorium. Nyberg förespråkade de höjda minimimåtten som har ökat beståndet av den ekonomiskt viktiga gösen.
– Det är mycket ovanligt bland yrkesfiskare att lyssna på forskningen på det sättet.
Blom beskriver det sörmländska yrkesfisket anno 2016 som väldigt diversivt. Om framgångarna för fisket i Hjälmaren är den ena extremen, är yrkesfisket vid Östersjökusten den andra.
– Där har man det kämpigt och för en ganska tynande tillvaro. För att klara sig på kustfisket behöver man vara lite av en levnadskonstnär. De har mycket fisk att fånga men har svårt att få upp tillräckligt.
Östersjöfiskarna har två problem, beskriver Blom, som yrkesfiskarna i Hjälmaren och Mälaren slipper bekymra sig över: dioxin och PCB i fiskfångsterna och en stenhård konkurrens från – sälar.
Näten med strömming är veritabla smörgåsbord som sälarna lärt sig att länsa innan fiskebåtarna kommer. De har också hittat sätt att snuva yrkesfiskarna på laxfångsten genom att lurpassa vid fällorna innan laxen går in.
– Detta gör det verkligen, verkligen svårt för yrkesfisket vid kusten.