När det är minusgrader på vintern är luften kall men i vattnet är det givetvis plusgrader. Annars skulle det vara is hela vägen ner till botten.
När värmen lämnar vattnet fryser den uppe på ytan. Tursamt nog är vatten nästan det enda ämne där den fasta formen är lättare än den flytande formen, förklarar Jörgen Öberg.
– Värmen i vattnet försvinner uppåt i luften.
Det kan skridskoåkare vara glada för, annars hade isen börjat sjunka till botten.
Är det kallt i luften kan isen till en början växa relativt snabbt och den kristalliseras så klart underifrån, eftersom det är där det flytande vattnet finns. Temperaturen ligger precis över fryspunkten, under isen.
– Värmen i vattnet, precis under isen, måste ledas igenom det nybildade istäcket upp i luften för att det ska frysa till mer.
När isen blir tjockare fungerar den som vilken vägg som helst, som blir tjockare. Den isolerar bättre och bättre.
– Det tar längre och längre tid för att nästa centimeter ska bildas. Att få väck värmen igenom den horisontella isväggen.
Kommer det dessutom snö på isen fungerar den som extra isolering.
– Det är som en dunjacka.
Rörelse i vatten, som blandar om vattenmassorna och skickar upp varmare vatten till ytan försvårar isprocessen. Strömmande vatten som trängs ihop i sund, över grund och runt uddar.
Bryggor och broar har däremot med värmestrålningen att göra, när vattnets värme går upp i luften. De utgör ett tak för värmeutstrålningen och därför är isen ofta svagare där, förklarar Öberg.