Det består av två delar: en analys av hormonavvikelser i den gravida kvinnans blod och en ultraljudsundersökning.
Med ultraljudet görs en NUPP, nackuppklarningsmätning, under den begränsade tiden mellan graviditetsveckorna 11 och 14. Då mäts bredden på vätskespalten i fostrets nacke. Den visar hur hög eller låg risken är för Downs syndrom, andra kromosomavvikelser eller allvarliga missbildningar.
Resultaten från ultraljudet och det biokemiska provet vägs sedan samman med den gravida kvinnans ålder, BMI, etnicitet samt graviditetens längd för att bedöma sannolikheten för en skada.
Är den hög, erbjuds patienten att göra ett fostervatten- eller moderkaksprov. Först då går det att bättre säkerställa att fostret har till exempel Downs syndrom.