Helena Edvinsson är lokal barnombudsman i Strängnäs kommun, och har arbetat med frågorna sedan år 2000.
Enligt en undersökning från Bris har bara en tredjedel av landets kommuner infört barnkonventionen, trots att lagen gällt i snart ett år.
– Vi har idag en situation där barn inte alltid är garanterade sina mänskliga rättigheter i sina kommuner; det som barn är garanterade i en kommun kan brista i en annan, berättar Emma Bennwik, påverkansansvarig hos Bris, som efterfrågar en större politisk vilja att prioritera arbetet för barns rättigheter.
I Eskilstuna finns ett barnrättsnätverk, där en representant från varje förvaltning ingår. Deras uppgift är att informera, utbilda och bevaka, berättar utvecklaren Sirpa Lindelöw:
– Vi har jobbat utifrån att utbilda tjänstepersoner och politiker, så att så många som möjligt har en grundkunskap kring konventionen. Det viktigaste är att sprida kunskap och medvetenhet kring barns rättigheter.
Till skillnad från andra kommuner finns dock varken någon ansvarig barnombudsman eller något forum där barn kan komma i kontakt med kommunen.
– För några veckor sedan avslogs en motion om att ta fram särskilda riktlinjer och utse en barnombudsman – kommunstyrelsen har istället valt en linje där vi ska ha med barnrättsperspektivet i vårt ordinarie arbete, genom exempelvis barnkonsekvensanalyser, berättar Sirpa Lindelöw.
I Nyköping finns ett liknande tänk och förberedelserna inför att barnkonventionen skulle bli lag började för tre år sedan.
– Utifrån en kartläggning som påbörjades 2016 har vi identifierat åtgärdsområden, berättar Cajsa Palm, som är kommunens strateg i barn- och ungdomsfrågor.
Hon berättar att kommunen är i en lärandeprocess, och att prövningar av barns rättigheter kräver kontinuerlig kompetensutveckling.
– Att arbeta med barnkonventionen och barn rättigheter blir lätt fluffigt, och vi behöver se hur barnens rättigheter säkerhetsställs inom våra verksamheter. Att barnrättsanpassa en verksamhet kan ibland handla om att sänka höjden på en skylt och skriva på lätt svenska – små åtgärder kan göra stor skillnad.
Cajsa Palm tillägger att arbetet är beroende av politiska prioriteringar – i budgeten för 2021 saknas öronmärkta medel.
I Strängnäs har man jobbat riktat med barnrättsfrågor sedan 2000 och har som enda tillfrågad kommun en anställd barnombudsman.
– Barnrättsperspektivet behövs på alla nivåer och i verksamheter som kanske inte känns självklara, till exempel på äldreboenden där barnbarnsbarn rör sig. Den största utmaningen är att inom alla led komma ihåg barnens perspektiv. Risken är att man kommer på det för sent – det handlar inte om ovilja utan den mänskliga faktorn, säger Helena Edvinsson, barnombudsman på Strängnäs kommun.
Strängnäs har en barnrättsgrupp med representanter från kommunens alla kontor, liknande den i Eskilstuna. I Strängnäs involverar man dessutom rutinmässigt barn i kommunens ärenden.
– Barn ska ha möjlighet att påverka vad som händer i kommunen. Varje år har vi barnens mötesplats då barn får träffa kommunalråden. För två år sedan bad vi barnen om hjälp med integrationsfrågor, vilket resulterade i att vi tillsammans med barnen tog fram Barnkartan som pekar ut var roliga platser där man kan träffa kompisar i kommunen finns. I år funderar vi på hur vi ska kunna motverka psykisk ohälsa bland barn, och vi vill flytta över idén med kompisbänkar till det offentliga rummet. Hur det ska fungera bäst tror vi att barnen kan hjälpa till med.
Liknande insatser saknas i Katrineholm, kommunjuristen Kajsa Stefansson förklarar hur man resonerat.
– Vi ser det som ytterligare en lag som träder i kraft och som måste tillämpas i det enskilda fallet. Att tillsätta en ansvarig person och en handlingsplan för frågorna kan vara ett enkelt sätt att checka av barnkonventionen från listan, men det är inte säkert att det är det sätt som flest barn får det bättre.
Emma Bennwik från Bris framhåller dock att en kommunalt ansvarig för barnrättsfrågor fyller en viktig funktion.
– De kommuner som sätter frågan högt på agendan visar kommunens verksamheter att frågan är prioriterad. Det ger arbetet en större tyngd. Arbetet med barns rättigheter är aldrig något man är klar med; det kommer alltid nya barn och nya livsvillkor. Att någon är ytterst ansvarig för frågorna är viktigt för att säkerhetsställa att frågorna hela tiden drivs framåt och får en hög status.