Raketernas höga smällar innebär för många hundar ett trauma som kan hålla i sig i veckor. I hundarnas känsliga öron uppfattas ljuden som intensiv smärta vilket framkallar kraftig rädsla. Den så kallade skotträdslan kan vara nedärvd eller, som i Helen Lindos hund Alis fall, ett resultat av en traumatisk upplevelse.
– Alis har varit helt orädd, men en sommar för några år sedan gick vi förbi en fotbollsplan där de plötsligt smällde de av ett gäng raketer. Hon bara kastade sig iväg i kopplet, trampade i luften och hyperventilerade. Sedan dess har hon blivit rädd överhuvudtaget, och särskilt på nyår, säger Helene Lindo.
– Hon blir jättestressad och börjar skälla och hyperventilera så fort hon har en smällare.
I vissa fall går skotträdslan att träna bort, men det är ett tidskrävande arbete och inget man river av veckan före nyår. Det säger Tommy Holmertz, ordförande för Svenska hundklubben i Eskilstuna och mentalbeskrivare på Brukshundsklubben.
– Helst ska man börja redan i valpstadiet genom att skramla lite extra i köket, exempelvis. Men oavsett när man börjar så handlar det om att vänja dem vid oljud. Man får börja försiktigt och öka successivt. Det måste lära sig att inte förknippa de höga ljuden med fara, säger han.
Riktigt svår skotträdsla av typen som oftast är nedärvd är enligt Tommy Holmertz nästintill omöjlig att träna bort. Det värsta scenariot är att raketerna utlöser panik hos hunden. Det händer att hundar dör till följd av stress och rädsla efter en svår chock.
Nyårsafton handlar därför mycket om att tänka förebyggande. Som exempel nämner Tommy Holmertz att se till att rasta hunden ordentligt under dagen och att inte lämna den ensam.
– Den bästa påverkan man kan ha på hunden är det man själv utstrålar. Utstråla lugn utan att tycka synd om hunden. Att försöka trösta riskerar snarare att förstärka rädslan. Håll er inne och så ljudisolerat som möjligt. Musik kan avleda uppmärksamheten från smällarna men för de värst drabbade kan det absolut bästa vara att åka bort.
Öster om Eskilstuna driver Märit Tannenbaum sedan drygt fyra år tillbaka hundpensionatet Lilla Asphult. Med tätbebyggelsens fyrverkerier på betryggande avstånd tar man varje år emot hundar – och katter – som lider svårt under nyårshelgen.
– Det brukar vara fullbokat redan i början av oktober och jag får säga nej till många som är ute i sista minuten. Jag vet många som åker ut i skogen eller förbereder ett rum nere i källaren om de bor i hus. Andra medicinerar hundarna vilket kan vara ganska riskfyllt. Det är helt sjukt egentligen. Det finns hundar som faktiskt dör. Här får de en liten fristad.
Helen Lindo hör till dem som säkrat en plats på Lilla Asphult över nyår. Tidigare har hon och Alis åkt iväg till någon enskild plats och väntat ut smällarna. Men efter en flytt bor de nu intill en park där det börjar skjutas raketer redan under eftermiddagen.
– Det har blivit ohållbart när de börjar så tidigt. Hon skäller, hyperventilerar och tycker att det är fruktansvärt obehagligt. Hos Märit vet jag att hon trivs, så hon ska få vara där och andas ut i år.
Märit Tannenbaum har tidigare haft hästar och konstaterar att det är långt fler än bara hundar som mår dåligt av nyårsraketerna.
– Många tvingas medicinera sina hästar. De blir också skräckslagna. Likaså alla vilda djur. Det är förskräckligt hur många djur som lider.