Första gången jag mötte Eva Rydberg var på en Expressengala på Operaterassen. Hon och Lasse Kühler dansade på golvet framför oss. De kunde göra vad som helst till musiken.
Sannerligen en märklig upplevelse!
Ingen av oss visste då, att hon var och skulle bli sångerska, skådespelare, komedienn, dansös, clown och framgångsrik teaterdirektör!
Redan något år senare spelade vi buskis tillsammans, plus Östen Warnerbring och Nisse Ahlroth, på Kronprinsen i Malmö. Maken till ambitiös artist hade jag sällan skådat. Men hon hade gått via barnteater, "Knäppupp", tv och film och var redan väletablerad. Ja, hon kan verkligen vara rolig med hela kroppen, imitera och parodiera. Vilken vitalitet. Vilket energiknippe. Vilket spelhumör!
Och alla dessa poser och masker, hur många ansikten har Eva, hundra eller tusen? Vem är då hon, människan bakom dem? I sin verktygslåda har hon de flesta karaktärsdrag, attityder och plattityder. Ingen kan se så uppblåst pompös ut som hon, eller göra sig så obetydlig som en liten groda. Ingen kan heller se så fånig ut, så erbarmligt hopplös, förbluffad ut.
Är det kanske vi, som är förbluffade och generade, då vi förstår budskapet?
Det blev inte mycket sagt mellan oss på jobbet. Blyga människor möts och orden blir inte riktigt framsagda.
En kväll var det fest med det vanliga nojset. Eva försökte bättra på med en ny läsupplevelse, då om Jan Fridegårds Lars Hård, men hade glömt vad hans far en gång sagt om rymden och mänskligheten på jorden. Jag tog chansen och fyllde i: "Varje människa sedd från rymden är inte stort större än en flugskit."
Hon stirrade på mig som på ett ufo.
– Har du läst den?
Därmed var isen bruten, vi kunde språkas vid som arbetskamrater bakom roller och smink.
På Berns ackompanjerade jag henne i "Den närsynte bofinken Knut", tafatt framkikande bakom flygeln.
Hon var tillåtande och släppte fram sina musikanter med ett ögonkast. Underbart rolig.
Så småningom skulle hon komma att bli en tv-personlighet, musikalstjärna, cirkusartist och teaterdirektör och tilldelas massor med priser. Grattis!
Vad har Eva Rydberg lärt mig? Att ingenting gör sig självt och att för den rädde är humorn den enda räddningen.
Det är tillåtet att skoja med livet. Det är allvarligt, men dock stundom farsartat.