Elin Norås är intensivvårdssjuksköterska på Mälarsjukhuset i Eskilstuna där alltfler allvarligt covid-sjuka vårdas.
Sörmland hör till regionerna som vaccinerat störst andel av sin vuxna befolkning. Men regionen har också de senaste veckorna klättrat på en dystrare lista – den över smittade och döda.
När pandemin våren 2020 slog mot Sörmland med full krav var regionen landets hårdast drabbade. Som mest intensivvårdades drygt 30 patienter samtidigt, varav majoriteten på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. När tidningen under ett par dagar i december följde arbetet på sjukhusets covid-iva vårdades där fem patienter. I dag är antalet det dubbla.
Trycket på avdelningen har de senaste veckorna ökat stadigt. Strax innan påsk bytte man lokaler för att kunna öka kapaciteten. Under fredagen intensivvårdades 19 patienter i Sörmland. Nyligen gick regionen återigen upp i förstärkningsläge med anledning av det kraftiga inflödet av patienter.
För sjuksköterskan Elin Norås blev flytten av avdelningen, och den snabba stegringen, en obehaglig påminnelse om hur läget var för ganska precis ett år sedan.
– Vi fick göra allt ganska akut efter att det blev en snabb uppsegling av patienter, och lokalerna vi flyttade till var samma som vi använde som vår första covid-iva. Det var som en flashback från i våras – here we go again.
Efter en lång period av relativt lugn förstod hon och kollegorna att den tilltagande smittspridningen skulle spilla över även på dem. Den så kallade tredje vågen var ett faktum.
Det tiotal patienter som i dagsläget vårdas på Mälarsjukhusets covid-iva är födda på 50-, 60- och 70-talet. Mortaliteten på avdelningen har gått ner från 25 procent våren 2020 till 10 procent i dag.
– De dör inte på samma sätt, vilket är positivt så klart. Men folk blir fortfarande väldigt allvarligt sjuka. Efterlevnaden av restriktionerna är bristfällig på många plan, och det märker vi.
Hur är stämningen bland kollegorna?
– Det är klart att det känns tungt, men jag tycker ändå att den är bra. Vi har jobbat väldigt mycket, men i och med förstärkningsläget har man dragit ner på operationerna, vilket frigör personal. Det drabbar patienter, men hjälper oss. Det är både fysiskt och psykiskt väldigt tungt, och man blir trött rent kroppsligt av att vara inne på avdelningen. Men vi är vana vid att jobba hårt.
När tidningen under ett par dagar i december 2020 följde arbetet på Mälarsjukhusets covid-iva fanns där fem patienter. I dag är antalet det dubbla.
Sörmland ligger långt fram med vaccinationerna – är det något ni tänker på?
– Det känns väldigt hoppfullt. Då känner man att det kan mattas av och att det kommer att finnas ett slut. Ska jag skicka med en uppmaning så är det att följa restriktionerna och att vaccinera sig.
Från och med måndag återgår personalen till så kallat 4–2-schema – två kvällspass och två dagspass följt av två lediga dagar.
– Schemat är nog vad många tycker är tuffast. Man jobbar fem av sex helger, vilket inte är jättekul. Min man är också iva-sköterska, så vi måste gå om varandra för barnens skull. Förra året hade vi inte en ledig dag tillsammans på över fyra månader. Men för oss funkar det, det är värre för ensamstående. Samtidigt förstår jag varför vi måste ha schemat. Det är det bästa sättet att lösa bemanningen.
Vårdpersonalens semestrar var en omskriven fråga förra året. Många blev utan, men i Sörmland blev det till slut fyra veckors semester, något som ser ut att upprepas även i år.
– Alla på iva har fått fyra veckor i rad. Det känns väldigt skönt – om det nu håller.