– Det handlar om frihet, värdighet som människa och känslan av att "jag kan om jag vill." Det är ett svårt beslut att ta detta.
Det säger Lennart Lagestrand, trafikansvarig inom PRO Sörmland.
– Enbart stigande ålder betyder inte att man är än sämre bilförare. Men om man drabbas av en trafikfarlig sjukdom, börjar känna sig "yrslig" i vardagen, får försämrad syn eller hörsel (synen betyder mest i trafiken, står för 90 procent av uppfattningsförmågan) eller känner att man blivit betydligt långsammare i reaktionerna, då är det dags att fundera. Som äldre kan man också få svårare att sålla mellan information som dyker upp.
Lennart Lagestrand är väldigt engagerad i frågan. Han åker runt bland pensionärsföreningar i länet som ber om det och håller utbildningar i ämnet. Egentligen ska varje lokal förening ha ett trafikombud, säger han, som tar upp frågorna.
Det finns ett särskilt utbildningsmaterial, PRO Trafikbok, att använda sig av med mycket matnyttigt i.
– Utbildningarna jag håller i handlar förstås mest om nya trafikregler, nya trafikmärken och annat som tillkommit på senare tid. Det man lärde sig som 18-åring gäller inte hela livet. Man måste uppdatera sig.
Lennart berättar också att det finns ett särskilt kapitel i PRO Trafikbok som har just rubriken; När ska man sluta köra.
– När vi kommer till det kapitlet under utbildningarna blir det oftast lite tystare och "ledsammare" bland deltagarna. Men vi kommer inte med några pekpinnar, utan tar upp ämnet för att man ska börja fundera.
Alla har vi säkert egna anhöriga, eller känner någon i vår närhet där man funderar att det är dags att sluta köra bil med tanke på säkerhet för egen del och för medtrafikanter. Lennarts råd är att man inte ska dra sig för att ta upp ämnet. Han nämner att det förts på tal flera gånger i den egna bostadsrättsförening i Strängnäs där han bor.
Han fick också ta upp saken med sin egen far:
– Min egen far som blev 94 år körde långt upp i åldern, men till slut fick vi lov att gripa in. Han påstod (mörkade) att han såg mycket väl vad som stod på skyltarna 30-talet meter bort. Men egentligen såg han inte alls särskilt bra, däremot visste han vad det stod, eftersom han passerat skyltarna så många gånger, därför kunde han så säkert ge svar. För honom var det väldigt jobbigt att erkänna för sig själv att han inte var lämplig som bilförare längre.
Lennart Lagestrand tar också upp problemet med att det i parrelationer i hans generation, han är 78 år, att det oftast är mannen som kör bil. Kvinnan får oftast bara köra kortare sträckor när de varit på fest eller så. Men samtidigt är det oftast mannen som drabbas först av problem med att inte kunna köra bil längre.
– Och då känner många kvinnor att de inte är så körvana, det kan också bli ett problem. Mitt råd är därför att man delar på bilkörningen i större utsträckning.