"Det är inte hållbart."
Så sa barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) när hon nyligen presenterade uppdraget att utreda de skenande årskostnaderna för assistansen. De har från 2007 dubblerats; från omkring 15 till närmare 30 miljarder kronor.
Samtidigt har antalet personer som beviljats assistans inte blivit särskilt många fler. Det är i ökningen av assistanstimmar som problemet har uppstått. Därför ska assistansen som ges både enligt LSS och socialförsäkringsbalken nu ses över.
I Sörmland fanns i fjol 530 personer som beviljats personlig assistans. Majoriteten, 351 personer, hade valt en privat anordnare.
När LSS infördes 1994 fanns inga riskkapitalister i välfärdssystemet. Utredningen ska se över hur systemet med privata anordnare påverkar kostnaderna, men även analysera bedömningsgrunderna för stödet, personkretsarna som har rätt till assistans och det delade huvudmannaskapet mellan kommunerna och Försäkringskassan.
Regeringen hymlar inte med att det måste göras besparingar inom ersättningen. Det har gjort de assistansberättigade brukarna rädda för att de inte ska ha en chans att påverka utredningsförslagen.
Också anhöriga är oroliga. Farhågan är stor för inskränkningar i deras möjlighet att vara assistenter.
I går berättade vi om Johan Klinthammar, anhörigassistent till en 10-årig son. Han är rädd att regeringen ska begränsa eller ta bort den möjligheten.
– Genom att vi själva tar hand om kvällar, nätter och helger kan vi behålla lite av familjens integritet. Det är viktigt för våra andra barn att kunna känna att vårt hem är just ett hem och inte en arbetsplats med en massa okända människor.
– Att ta bort den möjligheten skulle inte funka för familjen.