Hjälmargården ägs och drivs av KSM, Kristen samverkan i Mellansverige. KSM arrangerar dels egna läger och hyr dels ut lokalerna till många olika kristna samfund. Flickan våldtogs under ett läger arrangerat av ett annat samfund, inte på ett av KSM:s egna läger. En talesperson från det samfund, som ansvarade för lägret där flickan våldtogs, säger så här till tidningen:
– Vi har en mycket omfattande policy, som ska skydda barn och unga så att de inte råkar ut för sådant här. Det fungerade inte i det här fallet, en person blev offer för ett brott.
Enligt talespersonen kontaktade ledaren på lägret omedelbart socialtjänsten, när ledaren fått kännedom om vad som hänt, men kontaktade inte själv polisen.
– Vi måste vara tydliga när det gäller det, vi kontaktade socialtjänsten direkt men vi ska anmäla direkt till polisen också.
Talespersonen vill inte kommentera själva uttalandet till flickan, om att man helst inte ville skicka hem pojken från lägret.
– Om det var så var inte det ett riktigt bemötande. Personerna hölls åtskilda från det att vi fick reda på det här.
Ett kristet ungdomsläger känns nog för många föräldrar som bland det tryggaste man kan skicka barnen till. Är det förtroendet minskat nu?
– Man kan aldrig garantera till 100 procent att inget inträffar. Det enda vi kan göra är att fortsätta vårt arbete med att utbilda personalen, så att de ser tecknen och kan ingripa direkt.
Julia Wellstam är barn- och ungdomspastor på Hjälmargården och hon är mycket upprörd, när tidningen når henne. Hon säger, att man inom KSM talar mycket om sådant som övergrepp och tränar barn- och ungdomsledare i hur man ska göra om något händer.
– Pastorerna har tystnadsplikt, men får de reda på något ska de jobba för att flickan ska anmäla. Alla andra vuxna hos oss är skyldiga att anmäla. Om en flicka blir våldtagen ska personen som gjort det ställas inför rätta, säger hon.
Julia Wellstam skriver senare i ett mejl till tidningen att hon inte vet hur lägerledarnas bemötande av flickan gick till.
"Jag hade hanterat det så att jag hade kontaktat föräldrarna till flickan, polisen och den ansvarige för pojken. Efter en sådan händelse hade jag också sett till att både offer och förgripare hade lämnat lägret för att finnas hos lämpliga personer och jag hade kallat till ett krismöte i lägerledningen".