Vad som skett i Eskilstuna och Strängnäs är att man nått den egna uppgörelsen så den psykiatriska vården tar hand om de spelberoende.
Ett utmärkt initiativ, anser Sven Nordlund.
I många län hänger vården av spelmissbrukare i luften. Frågan ägs lika mycket av ingen som av alla.
— Visserligen är inte frågan avgjord av socialstyrelsen riktigt ännu, men det ligger ett förslag i beroendeutredningen som snart ska vara klar att presenteras, säger Sven Nordlund.
Här förväntar sig alla att förslaget lyder att kommuner o c h landsting samverkar för att nå bästa effekt, och det är också så Sven Nordlund tolkar framtidens vägval.
— Jag tror att vi kommer att nå de bästa resultaten om vi kan samverka.
Men just i nordvästra delen av Sörmland är det landstinget och beroendecentrum som tar ansvaret för vården.
Det slog man från Eskilstuna kommuns sida fast redan i somras; all behandling av spelmissbrukare tillhör landstinget. Och Stefan Sparring, som är den nye chefen för psykiatriska vården i Eskilstuna och Strängnäs, gjorde samma bedömning att behandlingen fullt logiskt borde vara hans eget bord.
Ett beslut han ännu inte vet om han tvingas ångra eller inte.
Det visade sig att gruppen med spelberoende som sökt vård är lite större än vad Stefan Sparring beräknat från början.
— Till och med rejält mycket större, men detta måste vi försöka lösa efter bästa förmåga.
150 personer fanns tidigare med i kommunens behandling och återfinns nu på återkommande behandlingar hos psykiatrin.
Om alla statistiska beräkningar stämmer så är det mellan ett- och tvåtusen personer i en stad av Eskilstunas storlek som redan har eller är på väg att utveckla ett spelberoende.
Att en av alla dessa - Markku Minkkinens vän - blev slussad fram och tillbaka under den tidiga hösten beklagar Stefan Sparring, så ska ingen behöva bli bemött:
— Nu tar vi emot alla som får en remiss.
Och vilken typ av behandling kan man förvänta sig?
— Det blir KBT-behandling, det gäller att vi kan komma åt de här impulserna som startar spelandet.
På frågan om det finns några köer till behandlingen lyder svaret att det inte får göra det.
Vårdgarantin slår fast att du ska ha hjälp av specialist inom loppet av 90 dagar. Om inte ditt eget landsting lever upp till det åtagandet har du rätt att vända dig till ett annat län, och få ersättning för såväl resor som vård.
Hur följs behandlingen upp?
— Det är svårt att svara på det, men vi måste troligen ha en ganska bred ingång och inte minst vara beredda på att det här handlar om människor som bränt många broar.