Regeringen har länge funderat på vilka fastigheter den vill att staten ska fortsätta att äga och vilka den vill göra sig kvitt.
I januari 2012 beslutade man att genom en utredning kartlägga fastighetsinnehavet inför framtiden. I höstas lämnades utredningen, gjord av förra riksantikvarien Inger Liljeqvist, till regeringen.
Utredningen har utgått från att det är tre typer av fastigheter som staten ska fortsätta äga.
Den första typen är fastigheter som anses vara kulturhistoriskt särskilt betydelsefulla.
Fastigheterna av den andra typen ska ha ett "särskilt betydelsefullt symbolvärde".
Den tredje typen är fastigheter av central betydelse för rikets säkerhet.
Flera av statens egendomar kostar mycket att underhålla. Dit hör de kungliga slotten, borgar och försvarsanläggningar, kungsgårdar, fyrar – och en del fornlämningar. Enligt utredningen kommer underhållet av de fastigheter som förblir statligt ägda att kosta 126 miljoner kronor per år.
Mot denna kostnad kan staten, enligt utredningens förslag, ställa en årlig besparing med 66 miljoner kronor. Det förutsätter att staten lyckas sälja alla de fastigheter som utredningen föreslår.
I Sörmland handlar det om fastigheter i Strängnäs och Flens kommuner. Till dessa hör den medeltida biskopsborgen Tynnelsö slott, Mälsåkers slott, gravfältet Östa sjöhage samt Ådöns kaptensboställe i Flen.
Såväl byggnader som lämningar kommer fortfarande att ha ett lagligt skydd. Bidrag ska kunna sökas för delar av underhållet, enligt utredningen. Men förslaget medför ändå risker.
Det anser Lars Norberg, chef för kulturmiljöenheten vid Sörmlands museum.
– Jag kan tänka mig att det finns risker med privat ägande. Man kan kanske inte värna den kollektiva tillgängligheten på samma sätt.
– Men, fortsätter han, samtidigt ägs de flesta fornlämningar av andra än staten i dag. Det beror på att fornlämningarna ligger på mark som brukas, och följer med "på köpet".
Lars Norberg tycker att man måste ställa sig frågan "vem vill köpa en fornlämning som bara är en fornlämning"?
– Om man säljer Östa sjöhage, som är ett gravfält med stora högar och en runsten, säljer man marken. Men det är inte en åker som går att odla upp. Finns det ens en marknad för en sådan plats?
När det gäller byggnaderna, som Tynnelsö slott, tycker han att frågan är mer komplicerad.
– Vi har exempel på personer som med framgång driver verksamhet på liknande platser. Men det är viktigt att miljöerna är tillgängliga för allmänheten även i framtiden.
Generellt tycker han att det är olyckligt om utvecklingen går mot att den historiskt intresserade allmänheten ska tvingas betala för att besöka till exempel ett fornminne.
– Kanske väljer allmänheten bort att besöka sådana platser, spekulerar han.