– Bara det man ser från vägen gör att man förstår hur illa det är i Sörmland, säger hundförare Annette Johansson.
Hon syftar på de bilresor hon genomfört när hon jobbat åt en skogsägare utanför Eskilstuna och från ratten sett döda granar lite här och där i landskapet.
Annette Johansson driver ett företag som specialiserats sig på granbarkborrar. Hon och fyra skiftarbetande hundar letar tillsammans i skogen efter tillsynes friska träd som blivit angripna av granbarkborrar, så att granarna kan plockas bort snabbt. På så vis försöker skogsägarna minimera skadorna.
– Om angreppet gått långt behövs inga hundar eftersom det då syns tydligt med ögat, säger hon.
Det är hundens berömda nos som sniffar upp de dofter som skalbaggarna frigör, och hunden markerar sedan på träd. Runt 5-10 hektar i timmen klarar de av att söka om terrängen och vädret inte är för svår.
Hur vet skogsägarna att ett tillsynens frisk träd verkligen är angripet bara för att hunden markerat?
– VI kontrollerar trädet och träd i närheten. Hundarna markerar inte på alla angripna träd i en klunga utan jag får sedan leta efter tecken på ett angrepp.
Hon letar då efter ingångshål i träden och karaktäristiskt borrmjöl – påminner om kaffepulver – som bildas när insekterna tar sig in i trädet och bygger gångar i stammen. Efter senaste besöket hos en kund utanför Eskilstuna togs 400 träd bort och hon kommer återvända till Sörmland även i år.