LRF Södermanland tycker att ett större ansvar borde ligga på markägare när det kommer till viltskador.
– Många av våra medlemmar är uppgivna för att viltskadorna ökar, lönsamheten drabbas och barnen inte vill ta över, säger Johan Lagerholm, ordförande på Lantbrukarnas riksförbund i Södermanland.
Vi har tidigare skrivit om Elin Beckman i Bettna och Olle Gustafsson i Flen, som båda haft problem med att dovhjort och vildsvin trampar ned och betar på deras grödor.
– Vi har länge försökt prata om det här problemet men kommer inte längre än till dialog, säger Johan Lagerholm.
En lösning kan vara skyddsjakt. Problemet för många lantbrukare i Södermanland är att de själva inte äger marken de brukar. Det begränsar deras möjligheter att bedriva skyddsjakt. Det är markägaren som har jakträtten och kan välja att själv jaga på marken eller att arrendera ut jakten, alltså hyra ut jakträtten.
I vissa fall kan lantbrukaren ha ett avtal om skyddsjakt med markägaren, men sådana avtal är ovanliga enligt LRF Södermanland. Det är när skyddsjakten inte sköts som de stora skadorna uppstår.
– Man känner sig rättslös – man vågar inte protestera för då kanske markägaren säger upp avtalet, säger Johan Lagerholm som menar att man på LRF har flaggat för problemet länge utan att ha kommit framåt.
Svårigheterna i att få bukt med problemet är att flera parter ingår med olika intressen – lantbrukare, markägare, jägare. På LRF Södermanland vill man se att det läggs större ansvar på markägare att se till att viltet inte orsakar för stora skador för lantbrukare.
Ansvarig myndighet för viltförvaltningen i regionen är Länsstyrelsen som ska göra bedömningar av viltstammarna och hur stora de bör vara. Dessa bedömningar görs av särskilda förvaltningsgrupper, i dagsläget finns en älgförvaltning och kronhjortsförvaltning, men ingen för vildsvin och dovhjort, som orsakar de största problemen i Sörmland.
Matilda Söderqvist är jaktvårdskonsulent i Södermanland. Hon tror att samarbete är vägen framåt för att lösa situationen med viltskador.
Matilda Söderqvist på Svenska jägareförbundet region mitt tror att en del av problemet är att det kan finnas en ovilja att förstå varandra eftersom frågan blir personlig för berörda parter.
– Det handlar om folks liv, livsstil och försörjning och därmed blir det en känslig fråga – då blir det komplicerat, säger hon.
Hon tror att man kan komma till en lösning genom samarbete mellan berörda parter.
– Vi jobbar tillsammans med lantbrukare på många håll. Vi vill ju samma sak – ha ett levande lantbruk och mångfald i naturen. Dialog är ett bra första steg, säger hon.