Mimmi Lundkvist arbetar som tågvärd på Mälartåg i Sörmland. Hon konstaterar att olika typer av konfrontationer med personer som inte vill betala för sig hör till vardagen.
En man som försöker åka på ett foto av en biljett blir hotfull och gör motstånd när han avvisas från ett tåg i Sörmland. När tågvärden går av sitt pass för kvällen står mannen och väntar på perrongen.
Ett man ombord på ett försenat tåg mot Eskilstuna tar ut sin ilska på en tågvärd genom att spotta henne i ansiktet.
En tågvärd på ett Mälartåg blir sparkad i magen av en person som saknar biljett.
De interna rapporterna tecknar bilden av en utsatt yrkeskategori. Förolämpningar, grova hot och till och med våld är vardag för tågpersonal runtom i landet, och så även i Sörmland.
– Jag tror inte att det finns någon med det här jobbet som aldrig har hamnat i en jobbig konfrontation, säger Mimmi Lundkvist, tågvärd på SJ sedan sex år.
Hon är stationerad i Västerås och arbetar på flera sträckor i Sörmland. I arbetet ingår att ansvara för säkerheten ombord, sköta avgångsprocedurer – och visera biljetter.
– Folk som kliver på utan biljett och tycker att de ska få åka gratis är den enskilt största anledningen till att vi hamnar i hotfulla situationer. Bara nu i veckan har jag fått avvisa fem personer, varav två med hjälp av vakt.
– Jag har blivit spottad på, fått föremål kastade på mig och blivit kallad både det ena och det andra. Men jag vet att det finns kollegor som drabbats betydligt värre.
I vintras meddelade SJ att man övervägde att helt sluta stanna i Kumla, efter återkommande hot och trakasserier. Nyligen dömdes två unga män för att ha misshandlat en tågvärd på ett tåg i Skåne sedan denne bett en av dem att sluta prata i telefon i en tyst kupé.
Martin Alnebring, ordförande för Seko spårtrafik, ser ett växande problem i hela landet, men kallar Mälardalen "ett extremt problemområde". Situationen har, något förvånande kan tyckas, förvärrats under pandemin.
– Vi har sett en ökning samtidigt som resandeunderlaget minskat kraftigt. Mängden hot- och våldssituationer i relation till antalet resenärer är helt horribel.
Någon enskild utsatt station finns inte i Sörmland. Enligt Mimmi Lundkvist är det främst Flen, Hälleforsnäs och Svealandsbanan med stationer som Eskilstuna, Läggesta och Strängnäs, som upplevs som "struliga".
För att öka tryggheten har Seko lyft förslag om stationsspärrar, ID-krav vid biljettköp och att anställda inom järnvägen ska omfattas av lagen om blåljussabotage.
– Det måste till en nationell samordning. Det krävs ändrad lagstiftning, arbete med upphandlingar och tryggare stationsmiljöer. Frågan är oerhört komplex. Det går inte att peka på någon enskild instans. Seko har under lång tid försökt få politikerna att ta ansvar för frågan, istället bollas vi runt bland olika departement. Det är oerhört frustrerande att ingen ledande politiker vill ta ansvar.
SJ kör Mälartåg för Mälardalstrafiks räkning fram till december i år, då MTR Jota AB tar över.
Jan Kyrk, affärschef på SJ, säger att företaget valt en "defensiv väg" som går ut på att hellre backa än att gå i polemik.
– Vår personal är inte poliser eller väktare, de är servicepersonal. De har varken utbildning eller skyldighet att hantera människor som bråkar och i vissa fall ägnar sig åt ren brottslighet.
Mimmi Lundkvist upplever stödet från arbetsgivaren som bra, men säger att det tar emot att vända andra kinden till.
– Jag försöker se genom fingrarna, men det är klart att det tär på en. Det är inte roligt att bli kallad hora för att man gör sitt jobb.