Ett mer stillasittande liv där sportande bytts ut mot timmar framför datorn med läsk därtill har lett till att övervikt och fetma bland barn och ungdomar har blivit vanligt.
Den stora förändringen skedde under slutet av 1990-talet då problemet plötsligt började öka kraftigt. Sedan millennieskiftet har andelen överviktiga och feta barn legat på en konstant nivå. Man uppskattar att var fjärde tioåring är överviktig och att cirka 3 – 4 procent av svenska barn och ungdomar lider av fetma, ungefär lika många flickor som pojkar.
I Sörmland ser utbredningen av problemet ut som i landet i stort, enligt Zoi Papoutsi, läkare på Barnkliniken Sörmland som har specialiserat sig på barnfetma.
– Det är ett stort och allvarligt problem. Det finns en stor risk att barn som lider av fetma även kommer att bli feta vuxna med alla de följdproblem det innebär som högt blodtryck, höga kolesterolvärden och åldersdiabetes, säger hon.
– Jag träffar tonåringar som redan har drabbats av åldersdiabetes och lider av högt blodtryck och måste medicinera för det. Att drabbas så tidigt ger ingen bra prognos.
Även problem som mobbning, diskriminering och dåligt självförtroende blir ofta en följd av fetman. Tidiga insatser är viktiga för att kunna stoppa den utvecklingen.
– Om barnen fångas upp tidigt kan vi få bra resultat.
Hösten 2012 beslutades att starta ett särskilt länsövergripande team på Barnkliniken Sörmland för att arbeta mot barnfetma. Till dem remitteras de barn som via elevhälsan eller primärvården har diagnosticerats med svår fetma som innebär komplikationer, och det är där Zoi Papoutsi arbetar.
Teamet består av läkare, dietister, sjuksköterskor och kuratorer med representanter från samtliga tre sjukhusen i länet. Inga extra resurser har avsatts för arbetet, mer än tid. Samtidigt har man svårt att hinna med alla som skulle behöva hjälp. Totalt är ett hundratal barn inskrivna på kliniken.
– Tyvärr hinner vi inte ta emot alla i rätt tid. I bästa fall finns en tid inom två månader, säger Zoi Papoutsi.
Det skulle kunna förhindras om primärvården och skolhälsovården hade möjlighet att starta behandling innan barnen når fetmastadiet, enligt henne.
Hos Barnkliniken får barnet gå igenom ett särskilt program som innebär regelbunden kontakt med vården under ett halvår. Barnets familj är en viktig pusselbit i behandlingen eftersom det oftast handlar om att hela familjen har samma livsstil.
– Barnet har inte ansvaret för sin fetma. Hela familjen måste förstå problemet och förändra sina vanor för att behandlingen ska lyckas. Att motivera föräldrarna är en stor del av behandlingen, säger Zoi Papoutsi.
Målet är inte viktnedgång, utan att få viktökningen att avstanna hos de yngre barnen. I en tredjedel av fallen lyckas behandlingen, men ungefär lika många fortsätter att gå upp i vikt, och en tredjedel går ner i vikt.
Zoi Papoutsis förhoppning är att fler ska kunna få hjälp ännu tidigare, och hon tror att ett bredare grepp från hela vårdsystemet är det som behövs.
– Många olika slags läkare och sjuksköterskor kommer i kontakt med dessa barn av olika anledningar, men inte alla reagerar på att barnet lider av fetma. Om de gjorde det kanske barnen aldrig skulle behöva komma till oss, säger Zoi Papoutsi.