Fotografen Niklas Holm får snart erfara hur hon menar.
Som alla katter är Gizmo mycket nyfiken, men han är också mycket social och kommer fram och nosar, och hälsar på besökare.
Men när kameran kommer fram ska han självklart bekanta sig med den också, och fullt så nära kan ingen gå en kamera ens om den är utrustad med makroobjektiv.
I nästa ögonblick dansar han bort några steg och befinner sig i perfekt läge, och på perfekt avstånd. Och så snart kameran är höjd igen så har han hittat ett annat rum, mycket mer intressant än det han befann sig i alldeles nyss.
Matte berättar om sin kära inneboende och hur det kom sig att det alls blev en Devon Rex.
— Jag har alltid älskat katter och det har alltid funnits en katt där jag växt upp, och samma sak gäller min fästman, som dock tvingades inse att han var allergisk mot katter.
Det måste fungera på något sätt, hävdade han. Men när andningsvägarna på honom började påverkas hörbart så var fästfolket tvungna att ge sig. Men bara tillfälligt.
— Vi testade alla möjliga sorters katter, och slutligen träffade vi den här rasen, och det fungerade hur bra som helst.
Så Gizmo fick följa med hem trots att uppfödaren kallade honom för "Huliganen", och det är ett beslut ingen av dem ångrat.
— Faktum är att vi pratat en del om att försöka skaffa en kompis till honom av samma sort. Fast lite mindre vild då, hoppas vi. Det kanske blir av redan nu till februari..?
Men han klättrar inte i gardinerna eller kloar på soffgaveln?
— Nej, det har varit ganska lugnt så här långt. Jag har i och för sig fått byta gardiner i köket, till korta. Och vi har plockat fram blomsprutan när han gjort något riktigt tokigt.
Några andra egenheter?
— Gizmo verkar tro att han är en kråka eller skata. Han gillar min förlovningsring, den leker han med ganska ofta, han till och med plockar upp den i munnen och går i väg med den. Och så gillar han bakpapper, den kan jag knyckla ihop och slänga i väg, och den apporterar han minsann. Om han är på det humöret.