Johan Boquist och Linda Gustavsson i Katrineholm känner båda igen sig i läkaren Charlotte Nylanders beskrivning av unga diabetikers situation, som vi berättade om i gårdagens tidning. Charlotte Nylander disputerade nyligen i sin forskning om riskbeteende bland unga med kroniska sjukdomar.
Somliga har det svårare än andra. Charlotte Nylander har i sin forskning hittat ett samband mellan dessa patienter och neuropsykiatriska problem som ADHD.
– Det där stämmer precis på mig i tonåren, säger Johan Boquist.
– Jag fick aldrig någon diagnos, men jag är säker på att om man gjort en utredning så hade man nog hittat en bokstavskombination någonstans. Jag var en jobbig tonåring, helt enkelt.
En jobbig tonåring som hade fått diabetes.
– Jag fick beskedet tre veckor före min 18-årsdag. Jag tacklade det på mitt eget sätt. Jag tog mina sprutor, käkade min mat och tyckte det funkade. Blodsockret testade jag däremot bara när jag skulle på kontroll, för att ha nåt att visa upp för doktorn.
Linda Gustavsson och Johan Boquist är i dag 35 respektive 48 år och har levt med diabetes hela sina vuxna liv. Sjukdomen är en del av vardagen, med allt vad det innebär av blodsockerkoll, insulindoser och regelbundna måltider.
Men båda minns hur det var de första åren, innan de accepterade att de var diabetiker. Nu försöker de stötta andra unga i samma situation. För det finns brister i stödet till unga diabetiker, anser de.
– Ungdomar mellan 14 och 18 år är missgynnade, trots att de är i den känsligaste åldern och behöver allt stöd de kan få. Jag vet ju av egen erfarenhet hur dåligt man mår, säger Linda.
Det var för att fylla det glappet som hon 2011 startade Facebookgruppen Bolla diabetestankar.
– Det var ett sätt för mig att stödja dagens unga diabetiker, genom att starta något jag själv behövt när jag just fått diabetes.
Gensvaret blev enormt.
– I dag är vi 6 000 medlemmar runt om i landet. Det visar att det behövs ett forum där man kan bolla tankar med andra i samma situation.
Facebookgruppen kompletteras med en årlig konferens, den senaste arrangerades i Katrineholm i maj i år.
– Det är så skönt att vara bland andra i samma situation, bland människor som vet hur man har det, säger Linda.
– Bara en sån enkel sak som att ingen tycker det är konstigt när blodsockermätaren blippar varje gång jag kollar värdet. Och ingen reagerar heller när jag halar upp insulinpumpen ur behån. Man vet precis vad det är fråga om.
Insulinpumpen och den digitala blodsockermätaren hör till de stora landvinningarna för dagens diabetiker. Båda gör att antalet stick kan minimeras, en lättnad för både Linda och Johan som har samma utrustning.
Sörmlands landsting är förhållandevis generöst med att skriva ut modern utrustning. Situationen skiljer sig åt mellan landstingen och även mellan öppenvård och medicinklinik, menar Linda.
– Jag vet unga diabetiker som får gå kvar med sina gamla blodsockermätare och som måste sticka sig i fingret många gånger om dagen. Det är orättvist eftersom det inte skulle behöva vara så.