Den nya patientlagen har kommit till för att stärka patientens makt över sin egen vård och ger stora skillnader både för patienter och landsting. I korthet innebär den att patientens rättigheter stärks och landstingens skyldigheter utökas. Genom lagen har patienten nu rätt att själv välja utförare av offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. Landstingens skyldighet att erbjuda öppenvård utvidgas därför i hälso- och sjukvårdslagen till att gälla även patienter som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård. Patientens hemlandsting ska bekosta vården i det andra landstinget om de egna remissreglerna följts. Exempelvis kan jobbpendlare från Nyköping nu välja att lista sig på en vårdcentral nära sin arbetsplats i Stockholm. Men det kan även slå åt andra hållet. De som bor utanför Sörmland har rätt att söka vård här.
Hur väl förberett är då landstinget Sörmland på förändringen?
– Vissa delar är vi väl förberedda på eftersom vi tidigare haft avtal med våra grannlandsting, men det tillkommer delar nu som är svårt att göra något åt. Det som saknas helt är nationella IT-plattformar där man kan se patienterna. Det kommer att kräva en del manuell hantering innan man hittar en lösning, säger landstingets hälsovalschef Asghar Farahani Shiviari .
Enligt honom har det ännu inte märkts någon större varken in- eller utflyttning av patienter till och från Sörmland, annat än att mellan 5 och 600 Trosabor valt att lista sig på vårdcentral i Stockholm. Men informationen om den nya lagen har också varit begränsad.
– Vi har informerat våra vårdgivare och har en databas med frågor och svar. SKL ( Sveriges kommuner och landsting) håller på att förbereda en nationell informationskampanj som ska ske i februari-mars, berättar Asghar Farahani Shiviari.
Han beskriver nuläget som en intensiv och positivt utmanande period, med många möten mellan landstingen och SKL. Nu varierar reglerna och taxorna i de olika landstingen. Där kan det behövas en nationell harmonisering, menar Asghar Farahani Shiviari.
– Det här är ett paradigmskifte som vi bara är i början på och vi har inte sett vad det kommer att innebära ännu. Ansvar och skatt har legat på länsnivå, där finns inga nationella lösningar. Hur ersätter vi varandra mellan landstingen? Alla är positiva till att erbjuda patienter den bästa vården och vi hoppas att det inte ska innebära onödiga kostnader. Men om det visar sig att det är en kostsam reform, hur finansierar man den då?