Under en period var Signe Landin på många begravningar, både borgerliga och kyrkliga. Vissa tyckte hon var bra och andra inte lika lyckade.
– För några år sedan när jag var på en mycket bra borgerlig begravning, där jag hade blivit ombedd att läsa dikter, dök tanken upp efteråt att jag skulle kunna göra alltihop själv. Jag tog kontakt med officianten som då hade begravningen och frågade honom hur man gör.
Senare fick Signe tips om en kurs som organisationen Humanisterna ordnade på Åsa folkhögskola. Deras kurser är fria från religiösa livsåskådningar och har som mål att ta tillvara människors behov av traditioner och ceremonier.
– Jag tror att ceremonier och begravningar är jätteviktiga för att få ett avslut. Men många väljer kyrkan av slentrian fast man egentligen skulle vilja ha något annat. Man vet inte riktigt hur man ska göra för att ha en borgerlig begravning.
Förberedelserna inför en borgerlig begravning går till på ungefär samma sätt som inför en kyrklig. Skillnaden är att de anhöriga några veckor före ceremonien träffar en borgerlig officiant i stället för en präst. För att få uppfattning om vem personen var ställer officianten frågor och skriver en text som sedan används vid begravningen. Det finns inga regler om var en begravning ska hållas. Den kan ske var som helst – hemma, i ett kapell, i skogen, på bryggan eller exempelvis på en restaurang.
– En av de finaste begravningarna jag har haft var på en restaurang. De anhöriga hade abonnerat en liten dansk restaurang som serverade smörrebröd. Den avlidna gillade Danmark väldigt mycket, så platsen passade mycket bra och hon hedrades med ett foto som fanns med vid middagen.
Utbildning på Åsa folkhögskola pågick under två helger, med en månad emellan träffarna.
– Vi fick lära oss begravningar, vigsel och barnvälkomnande, det vill säga motsvarande för dop och sedan öva på kurskamraterna. Det var en mycket bra kurs. Jag har hittills bara haft begravningar eftersom jag inte har den juridiska befogenheten för vigslar. Man måste bli godkänd av Länsstyrelsen för att hålla vigsel.
Att ett ömsesidigt förtroende uppstår är viktigt vid det första mötet med de anhöriga.
– Det ska kännas bra för de anhöriga att det är just jag som ska göra ceremonien. Många undrar hur en borgerlig begravning går till och jag svarar att det är mycket fritt. Jag brukar ha ett förslag på en ordning som vi går igenom och de anhöriga vet oftast vilken musik som de vill ha. Efter jag har intervjuat dem om den avlidne går jag hem och skriver, mejlar sedan texten för att kolla om de känner igen den avlidne i min text. De kanske vill ändra eller lägga något.
– Förhoppningsvis väcker mina ord minnen om personen. Man måste kunna ha en fin och värdig ceremoni utan det religiösa ramverket. Sorgen måste få ta plats så man får kraft att gå vidare.
Signe Landin har varit officiant i ett och ett halvt år och hållit sex begravningar. Hon har jobbat med dans, musik och teater under hela sitt yrkesliv och är van att stå på scen och tala inför publik. Efter pensionen för tre år sedan har hon fortsatt med sitt aktiva kulturella liv. Hon sjunger i kör, spelar i orkester och deltar i en performancegrupp.
– Kultur har varit mitt jobb och intresse. Även begravningar hör lite ihop med kulturen. Att få hjälpa anhöriga att ta farväl och gå vidare ger mig en tillfredsställelse. Trots att det är sorgligt, kan det kännas bra efteråt. Jag är inte längre rädd för sorgen.
