Annakarin var den som alltid var längst i klassen, den som fick högsta bänken och stolen i klassrummet och större cykel än alla andra. Under hela uppväxten var längden något som märktes– att vara den som sticker ut var inte kul.
– Jag hade ett stort behov av att få smälta in gänget. Det var inte förrän i övre tonåren som jag landade och accepterade min längd. Nu ser jag mig inte som extremt lång och längden är inget problem mer än när det kommer till kläder.
Svårigheten att hitta kläder fick Annakarin att inse att det fanns ett behov av en blogg och ett forum för långa kvinnor.
– Ibland när jag råkade hitta bra storlekar och modeller eller någon enstaka produkt i helt vanliga butiker tipsade jag mina långa kompisar. Och tanken växte att det skulle vara roligt att göra samma sak fast i större skala och även få tips från andra.
Annakarin började jobba med bloggen under 2014. Förra våren blev den klar och hon släppte in en testgrupp.
– Gensvaret har varit mycket positivt. Besökarna har verkligen förstått idén och börjat dela och kommentera direkt.
Namnet Six feet up kommer inte från tv-serien "Six feet" under, som man skulle kunna tro. När Annakarin satt och googlade ordet lång, för att hitta ett lämpligt bloggnamn, kom måttet six feet fram, vilket motsvarar 182,7 centimeter.
– Det var ju nästan min längd och när jag såg att det fanns kopplingar till tv-serien, som jag inte ens hade sett, då tyckte jag att det var ett rätt festligt sammanträffande.
Bloggen är än så länge en hobby. Annars jobbar Annakarin på en försäljningsavdelning med uppföljning och analys. Det är också en av förklaringarna till varför hon gillar att ha en egen sajt.
– Mitt jobb innebär uppföljning och analyser av kundbeteenden och det kan jag även göra på min sajt. Om jag till exempel gör en intervju med en speciell person kan jag följa och se hur trafiken på bloggen påverkas. Jag kollar mycket statistik och försöker dra slutsatser vad folk är intresserade av.
Förutom intervjuer med bland annat långa kvinnor som Gudrun Schyman och andra kändisar skriver Annakarin om händelser hon varit med om. De handlar om allt från hur hon i tonåren blev kär i korta killar och hur hon var tvungen att provsitta baksätet innan föräldrarna kunde köpa ny bil, till hur hon fejkade längden i sitt pass.
– 180 står det, men det är jag som har mörkat lite. När jag var i 16-årsåldern tyckte jag att jag var färdigväxt och skrev 180 centimeter när jag skulle ha ett nytt pass. Jag tyckte det var en rimlig längd. Då kontrollmätte de inte och sedan dess har måttet hängt med. Men felet uppdagades när jag träffade min nuvarande man. Han påstod att han var 182 centimeter och jag var ju aningen längre. Våra barn är i alla fall fast beslutna att jag är längst.
Annakarin vill förstås att bloggens ska växa och nå långa kvinnor i hela Norden. Och hon har många idéer för att utveckla sajten.
– På sikt hoppas jag att medlemmarna själva kan skriva sin berättelse och tankar, att de ska forma sajten tillsammans med mig. En grej som jag inte pushat så mycket för än är att man kan lägga in sina mått för att sedan kunna följa andra som har samma mått på armar och ben. Då kan man lättare hitta kläder som passar.
En dag i veckan har Annakarin avsatt för att jobba med sajten men det blir ofta mer än så.
– Jag kollar av den varje dag, det är mejl med frågor och tips både om kläder och tänkbara intervjupersoner. Jag tycker om att skriva egna betraktelser och om händelser jag varit med om. Och jag tycker det är kul att intervjua. Det känns som om att jag kan lägga ned hur mycket tid som helst. Det är svårt att sluta när jag väl har börjat.