Det är faktiskt så att många kvinnor föredrar att lära sig segla av och tillsammans med andra kvinnor. Det vet Linda Lindenau med bestämdhet. I snart tio år har hon haft seglarkurser för kvinnor och intresset har inte mattats. Tvärtom.
Just nu befinner Linda sig tillsammans med sin man Lasse på Rhodos för att rusta den 14 meter långa segelbåten Peristera inför den planerade långseglingen.
Starten sker från Rhodos den 23 april och fortsätter sedan runt öarna i Medelhavet för att i mitten av november nå Kanarieöarna. Där blir det ett uppehåll i en vecka innan färden går vidare över Atlanten till Västindien. Då har det gått ett halvår av seglatsen som Linda planerar och i december 2018 har hon nått Patagonien i Sydamerika.
– Jag sitter just nu och surfar runt på sajten "Find a crew" som kombinerar båtar och besättning från hela världen. Det skulle vara kul och intressant att få en blandning av kvinnor från många olika länder. Då kan det bli många intressanta diskussioner under färden.
Lindas mission är att kvinnorna ska våga ta mer ansvar på sjön. För på de flesta båtarna lyser jämställdheten med sin frånvaro, anser hon.
– Oavsett bakgrund och kön ska man ha rätt att bli och vara den man vill. Utan ond avsikt hamnar många kvinnor i att fixa barnen och fika. På båten bestämmer mannen och är ofta snabb på att tala om vad kvinnan ska göra. Hon hinner inte tänka, blir nervös och gör fel. Resultatet blir ofta att hon låter honom ta allt ansvar.
Många som deltagit på Lindas segelturer berättar i utvärderingar att självförtroendet blivit bättre, inte bara på sjön utan även i arbetslivet.
– Jag blir både ledsen och beklämd när jag märker hur extremt dåligt självförtroende många kvinnor har. Ofta måste jag stå bakom och hålla i dem för att de ska våga stå kvar vid rodret. När de sedan gör det själva, växer de flera meter.
Linda började segla som barn men slutade på grund av familj och jobb. Efter skilsmässan kom tanken att det vore kul med en segelbåt igen.
– Först tänkte jag att jag måste få fatt på en karl med båt. Men min granne, som också seglade, övertalade mig att köpa en egen och att jag skulle klara det själv. Det blev en liten Stortriss som jag och barnen seglade tillsammans. De gillade det så mycket att det redan samma sommar blev en ny båt, en Albin Viggen.
Seglingsintresset växte, resorna med båten blev längre, Linda startade seglingskurserna och för åtta år sedan slutade hon sitt jobb på Socialstyrelsen för att satsa allt på sitt stora intresse.
Idén att göra en långsegling med kvinnor uppstod då hon tillsammans med Milo Dahlmann skulle segla till Antarktis. Milo är känd som den första kvinnan som ensam korsade Atlanten.
– Vi låg i marinan i Ushuaia i södra Argentina, där man väntar på rätt väder innan man seglar över till Antarktis. Där fanns de coolaste båtarna med de coolaste skepparna. Och så låg vi med vår lilla båt bland alla de där stora. Då fick jag en dröm om att jag skulle göra en manifestation för kvinnor, ha den största båten man kan, med massor av verktyg som jag kunde låna ut. Och på kvällarna skulle vi sitta på båten och dricka vin och ha jätteroligt.
Linda ville bli coolare är alla tuffingarna i Ushuaia och visa att kvinnor kan ha lika kul. För att allt detta skulle gå att genomföra krävdes sponsring och det var där som Linda tänkte om och skar ned sin idé till den långseglingen som hon nu planerar. Linda ville känna sig fri och inte uppbunden av företag som skulle kunna ställa krav. I stället sålde Linda sin villa för att kunna köpa båten som nu ligger på Rhodos och väntar på långseglingen.
På hemsidan tarodret.nu finns planerade sträckor utstakade och hur mycket det kostar per rutt och person. Även om seglingen främst är för kvinnor så är män tillåtna att följa med vissa sträckor, men bara om de kommer i sällskap med en kvinna.
– Min Lasse hänger med på några turer men han är inte lika intresserad av seglingen. Han tycker ibland att det är tråkigt, och då läser han hellre en bok och lagar mat åt oss. Det är väldigt trevligt.