Senaste resan gick till nordvästra Grönland och Petermannglaciären. Hon och ett 50-tal forskare åkte med isbrytaren Oden från grönländska huvudstaden Thule upp genom den trånga passagen Nares Strait.
Området är relativt outforskat tidigare eftersom ismassorna har gjort det svårt att ta sig fram genom passagen. Men senare års minskande istäcke gör att det är möjligt att ta sig fram sjövägen under några veckor på sommaren.
Den tidigare ganska outforskade glaciären går hela vägen ut till kusten och sträcker sig ut över havet. Tidigare långt ut över havet, men på senare år har stora delar av den flytande isen brutits loss och drivit i väg. Det gör platsen särskilt intressant.
Petermannglaciären är en del av den stora inlandsisen. Om den smälter så dräneras vattnet ut genom de här utstickarna. Områden där inlandsisarna möter havet är viktiga att studera när klimatet förändras, säger Åsa Lindgren.
Arktis påverkar hela världens klimat och den arktiska havsbassängen har en viktig kyleffekt för världshaven. Forskningen vid polerna skänker nytt ljus till de klimatmodeller som exempelvis FN:s klimatpanel, IPCC, arbetar med för att försöka förutspå hur den globala temperaturen kommer att förändras och hur extremt vädret kan bli i framtiden.Åsa Lindgren och en grupp forskare tillbringade en del av tiden på senaste expeditionen i tältläger på fastlandet där det är barmark. Där studerades växter och djur för att ta reda på hur området har klarat sig genom tidigare värmeperioder i historien och hur området kan påverkas av kommande klimatförändringar.
Snart bär det av igen. I december åker hon till Ushuaia i sydligaste Argentina. Där stiger hon på ett fartyg och ska guida turister till Falklandsöarna, Sydgeorgien och Antarktiska halvön för ett holländskt turistföretag.
Det är den berömda polarbacillen. Det finns ett ständigt sug. Har man en gång väl fascinerats av dessa oändliga, vidsträckta och enastående vackra miljöer så lever man med en ständig längtan tillbaka.