En mil utanför Sparreholm, omgiven av täta skogar och gulglänsande åkrar, bor en nybliven SM-mästare. Karl-Gustaf, eller KG, Welin har tävlingscyklat till och från sedan 1972 men aldrig vunnit ett stort lopp.
– Men nu gick jag och vann SM! säger han och spricker upp i ett stort leende där han sitter på sin altan.
Framför honom ligger ett knippe medaljer, bland annat den i guld från förra helgens lopp. Förutom den hårda träningen som ligger bakom segern kan han tacka lånecykeln han använde för framgången.
– Jag brukar ha en vanlig linjeloppcykel men fick låna en tempocykel den här gången. Och då gick jag och vann!
Han älskar att cykla och kom upp i 170 träningsmil under juli månad. Intresset för hojen väcktes redan när han var ung och bodde i Åre. Men där var det mest utförsåkning som gällde och han hade svårt att få med sig sällskap ut på cykelvägarna. På 70-talet arbetade han som kock och hade förmiddagarna lediga. Då började han cykla och köpte den finaste modellen han kunde hitta – en Monark Super Continental.
Även om han hade några år av tävlingsuppehåll på 80- och 90-talet så har cykeln alltid funnits med honom. Sedan han blev pensionär har han ännu mer tid att tillbringa i sadeln.
– Många lägger av när de blir äldre, men jag har aldrig förstått det, säger han.
Karl-Gustaf Welin beskriver det drygt tre mil långa SM-loppet som jobbigt men kul.
– Halva biten var det motvind och backigt. Då kände jag mjölksyran ända upp i huvudet, säger han.
Deltagarna startar efter varandra och även om han visste att han hade säkrat silvermedaljen kom vinsten som en väldigt glad överraskning när resultatet presenterades.
– Det är stort, jättekul, säger han.
Loppet var hans andra stora på kort tid. Helgen innan var han uttagen att representera Sverige i det nordiska mästerskapet på Åland. Då kom han hem med en bronsmedalj.
Även om Karl-Gustaf Welin har svårt att förstå folk som mest sitter still på äldre dar så har han svårt att ge konkreta tips till andra.
– Det gäller helt enkelt att skaffa en motionsform som passar en. Man måste ha en genuin drivkraft, det måste komma inifrån.
Själv ser han fram emot ytterligare två månader på vägarna i kommunens vackra omgivningar, där han gärna cyklar Helgestavägen eller kring de egna omgivningarna längst med Båvens kant. Sedan väntar en mindre rolig tid på motionscykeln innan snön kommer och han kan ägna sig åt längdskidåkning i väntan på nästa cykelsäsong.
– Jag tar ett år i taget. Nu går det bra, nu cyklar jag, konstaterar han.