Hon har länge upplevt att folk kör alldeles för fort genom Sparreholm, men en händelse under våren gav henne en rejäl tankeställare. Hon var ute med sin nioåriga son när han höll på att bli påkörd.
– Det stod en bil parkerad längs gatan och skymde sikten för föraren som kom i alldeles för hög fart, säger Hanna Isoaho som blev både rädd och arg.
– Jag skrek av rädsla och höll på att kasta trimmern jag höll i, men han i bilen bara fortsatte köra.
Hennes uppmaning om att lätta på gasen är dock inte ett försök att sätta dit någon specifik person, utan att lyfta ett allmänt problem.
Nu har Hanna Isoaho placerat ut en reflexprydd trehjuling på den lilla vägen utanför huset och hoppas att det ska få folk att sakta ned. Men på andra sidan av villan löper den större Landsvägsgatan där problemet är ännu värre och hon efterlyser något som får bilisterna att sakta ned.
Hon tycker att det är viktigt att inte förstöra genomfartsvägen för traktorer och lastbilar och tror därför inte på några fartbulor i asfalten, men föreslår att man skulle placera ut blomlådor eller någonting liknande.
Hon tror att stress ligger bakom många av fartsynderna och tycker att folk ska tänka över sina prioriteringar.
– Liv är värda mer än tid, säger hon och fortsätter:
– Tänk om det skulle springa ut ett barn framför bilen. Hur skulle det kännas?
Anna Dejerud, avdelningschef för gata och park i kommunen, bor också i Sparreholm och håller med om att många kör snabbare än vad som tillåts. Problemet är enligt henne gemensamt för samtliga orter med genomfartsvägar i kommunen.
– Vi har samma problem i Skebokvarn, Mellösa och Hälleforsnäs, säger hon.
Problemet är kommunen inte ansvarar för alla vägar.
– I Sparreholm är dilemmat att riksväg 53 och 57, samt Skarvnäsvägen som förbinder dessa, inte är kommunala utan tillhör Trafikverkets förvaltningsområde, säger Dejerud.
Kommunens har en kontinuerlig dialog med Trafikverket som hon beskriver som bra. Men verkets ekonomiska pott är begränsad och de större grannkommunerna Eskilstuna, Nyköping och Katrineholm med högre andel olyckor prioriteras ofta, enligt henne.
– Vi har inte haft den typen av olyckor här, och vi önskar inte sådana olyckor, så vi skulle vilja arbeta lite mer förebyggande, säger Dejerud.