Husby-Oppunda och Årdala Biotopförenings kantzon-projekt har redan gett ringar på vattnet. "Det är flera andra runtomkring som har sagt att de vill göra samma sak", säger Chris Edman.
Sommaren är förbi men än dignar åkerkanter och diken av blomsterfägring. Chris Edman bor vid Simora med utsikt över Båven och har åkerfält på var sida av huset. Hon är sekreterare och kassör i den relativt nybildade sammanslutningen Årdala Husby-Oppunda biotopförening.
Tillsammans med hundarna Vilde och Ferro ägnar hon sig gärna åt fågeljakt och på den vägen har hon intresserat sig för biotoper och pollinatörer.
– För att kunna ha rapphöns i marken måste den biologiska mångfalden vara i balans, förklarar hon.
Det var när hon körde hem från en tvådagarskurs om just biotoper som hon tittade ut genom fönstret med en känsla av något som skaver.
– Det såg så fel ut! Det var då jag insåg vilket monolandskap det är här.
Insikten om naturens likformighet ledde så småningom till att hon tillsammans med andra naturintresserade och markägare startade den lokala biotopföreningen.
– Dan Persson som är fältviltsansvarig i Jägarförbundet har varit otroligt viktig i det här. Utan honom hade det här aldrig kommit igång, säger Edman.
Det pågående pollinatörsprojektet har finansierats via Naturvårdsverkets satsning Lona. Nu går föreningen vidare med ytterligare ett projekt med målet att skapa förutsättningar för att rapphönor ska trivas i omgivningarna. Samtidigt planeras att starta motsvarande i Flens kommun.
– Via Lona kommer vi under nästa år att ansöka om att bilda ett fältviltslag i Flens kommun, säger hon.
Ännu en kantzon längs riksväg 53.
Hon visar upp satellitbilder över närliggande fält från olika år. Många mindre åkrar har med tiden slagits samman och bildat stora fält, vilket bland annat innebär att åkersdelningarna med dess olika växtarter och möjlighet till skyddade platser för djur har blivit färre.
– Vi vill åstadkomma en blandning mellan ett effektivt jordbruk och bra förutsättning för fåglar och biotoper.
Därför har föreningen alltså anlagt blomstrande längor vid dikes- och åkerkanter.
– När en av medlemmarna tog med sig sina barnbarn ut och räknade pollinatörer i en sån här biotop, hittade de tio gånger fler än i en referensmark.
Så vad kan man göra för att värna den biologiska mångfalden om man inte har en dikeskant att odla i? Edman föreslår att man börjar med att klippa gräset lite mer sparsmakat – både när det gäller frekvens och yta.
– Varför inte lämna någon halvmeter vid staketet och så lite blomfrön där?