Den tredje december 1961, 70 år efter grundandet, fick Roland Lundin anställning i Sparreholms Snickerifabrik som då hade köpts upp av HSB Stockholm. Företaget blomstrade under den tiden och hade under en period på 60-talet runt 400 anställda.
– I mitten på 60-talet tjänade jag 4,61 kronor i timmen, det var jättebra. Vi hade bäst betalt i kommunen. Och så fort man var förkyld fick man en burk honung av disponent Valter Elmgren med sig hem. Det var mer intimt på den tiden, det var därför man trivdes. I dag är det mer globalt.
Vändningen för företaget kom i mitten på 1970-talet då runt 200 anställda tvingades gå till följd av att tillverkningen av skåp lades ner. En halvering av styrkan. Det var början på slutet för snickerieran.
– Det var ett stort avbräck på den tiden och jag var rädd att jag skulle ryka då, säger Roland.
Han blev dock kvar, men 22 år senare tvingades han gå. Då lades företaget, som hade fått namnet Elit fönster, ner. Fönsterproduktionen fortsatte visserligen i drygt tio år i finsk och rysk regi, men det var först 2004 som det tog fart igen på allvar då Dax Door kom in i bilden. Då fick Roland åter anställning på fabriken och cirkeln kunde slutas.
– Jag skulle jobba ett år men blev kvar i sju år som vaktmästare och hade hand om inköp och fick lägga offerter. Det är det bästa jobbet jag har haft i hela mitt liv. Jag hade lediga fredagar, men åkte ändå dit och fyllde på kaffe gratis. Det var för att jag trivdes och kände att företaget var på väg framåt och att någonting var på gång.
Men förra året kom konkursen. Året innan hade Roland slutat, nästan precis 50 år efter att han en gång började på fabriken. När han i dag tittar tillbaka på tiden sörjer han att Sparreholms snickeritradition gör halt.
– Snickerianorna är gamla, de har alltid funnits här. Men eran verkar ta slut nu, sorgligt nog. Det är klart att det känns vemodigt. Bygderådet i Sparreholm kämpar hårt för att få hit jobb och så får de detta som ett slag i ansiktet.