Vi sitter i en stuga vid kanten av sjön, och dricker kaffe från en termos. Ljudet av en motorsåg hörs på avstånd när hans pappa sågar isär tjocka vedstockar som de ska elda med. Genom fönstret kan man se hans flickvän som sitter på bryggan och läser en bok i solen. Mats Hertz mamma sticker plötsligt in huvudet och frågar på tyska om vi inte har det för kallt. Han viftar bort frågan, kylan bekommer honom inte.
Mats Hertz är uppväxt i Tyskland, och familjen har sedan 1997 hyrt en stuga vid vattnet i närheten av Vibyholms slott, som familjen ofta besökte under hans uppväxt. Idag är han 24 år gammal och kan prata lite svenska, och han har fortfarande kontakt med svenska vänner som han ofta fiskade med under sin uppväxt. Det var i Båvens mörka vatten som han som liten hittade sitt kall i livet.
– Det var här jag började fiska, och sedan dess har det bara varit fiske, fiske, fiske för mig. Det var meant to be, berättar han.
När han var 18 år utbildade han sig till kock i Tyskland. En kompis från Bettna, som jobbade som fiskeguide i Norrbotten, på Sörbyn Turism norr om Boden, tipsade honom om att de sökte en kock. Så han flyttade dit, men började aldrig jobba som kock, utan som fiskeguide. Och vips så var hans största hobby också hans jobb. För Mats Hertz var det sedan otänkbart att inte fortsätta på samma bana.
– När jag började guida så kände jag att det är det enda jag vill göra. Jag ville inte tillbaka till köket, säger han.
Han sökte han sig till sportfiskeutbildningen på Forshaga-akademin i Värmland, och planerade att göra sin 15 veckor långa praktik på Island under sommaren. Island lockade med sin stora fisketurism och kristallklara vatten, och vackra fjordar.
Men så kom covidpandemin och satte stopp för hans planer. Han flyttade hem till Tyskland och arbetade i en flugfiskeaffär ett tag, men kunde aldrig riktigt släppa tanken på att åka till Island. Förra året bestämde han sig och åkte dit för första gången för att jobba som fiskeguide.
– Det var helt fantastiskt. Jag kommer att åka dit igen nästa år igen, det är helt säkert, säger han.
Även om han då och då fiskar efter gös eller abborre med vanligt kastspö, för att tillaga och äta till middag, så är det flugfisket som på riktigt fångat hans hjärta.
– Jag tror det har att göra med att man har en kontakt till slutet av linan, och man känner linan i handen. Man blir i så nära kontakt med fisken på ett sätt man inte blir med ett vanligt kastspö. Och på Island är det så häftigt för vattnet är så klart att man kan se fisken hela tiden, säger han.
På Island finns det mer pengar att tjäna som guide, mycket på grund av flugfiskeintresserade amerikaner.
– Människor som reser till Island betalar mer pengar för att ta kort med fisk, än för att äta den. Det är inte alls som i Sverige, även om catch and release börjar bli större även här, berättar han.
På Island är floderna, och de flesta sjöarna privatägda, till skillnad från i Sverige. Varje dag säljs det ett begränsat antal fisketillstånd, vilket gör att det finns mycket pengar att tjäna inom branchen.
– En dag kan kanske två flugfiskare stå och fiska i en flod som är flera kilometer lång. Det är väldigt exklusivt, på ett helt annat sätt än i Sverige, säger han.
I Islands floder kan man till exempel fånga öring, röding och lax. Den största fisken Mats Hertz fångade när han var på Island, var en lax på cirka nio kilo, men han rycker på axlarna som att det är vardagsmat när han berättar det.
– I Sverige hade det antagligen varit "the fish of your life". Men man blir så otroligt bortskämd på Island. Ibland mäter vi inte ens fiskarna innan vi slänger tillbaka dem, för det finns så mycket fisk att fånga, säger han.
Fiskeupplevelsen är något större än bara själva fångsten menar Mats Hertz. Han har först svårt att sätta ord på vad som är så speciellt, men berättar att när man är ute och det är helt tyst, blir man på något sätt ett med naturen. Han har aldrig blivit uttråkad – det finns alltid någonting nytt som händer.
Och fiskar gör han sällan ensam, utan delar ofta erfarenheter med andra fiskare, till exempel hur man knyter fiskeflugor. Eller så bara umgås man.
– En stor del är att man delar upplevelsen med någon annan. När man är ensam delar man bara upplevelsen med sig själv, säger han.