"Allt" kan gå snett vid hästskotning. "Du kör fast och kör fel. Det kan hända mycket," berättar Johan Eriksson, 55, från Bettna.
– Det här är det roligaste man kan göra. Jag har ju hållit på med det här i över 30 år så det är klart att jag tycker det är roligt.
Johan Eriksson stänger av den puttrande tvåtaktaren på den specialbyggda griplastarvagnen och knäpper upp hörselskydden. Ett lätt snöfall ligger över tallskogen alldeles utanför Sparreholm, där ekipaget håller på att köra ut timmer till vägen.
– Det är en konst att lära hästarna, det tar ett helt liv. Men det är jävligt inressant och stimulerande. Tbrrrr!
Ånga stiger från fuktig päls över de muskulösa ryggarna framför honom. Hästarna tycks förnöjda, de nosar lite i snön, gnabbas en smula med varandra, men står mest och tittar stoiskt under lugg.
– På morgonen kör man ett lättare lass, sen kan man lägga på mer när de vet att det går, säger Eriksson och ler förnöjt.
Katrineholmaren Kjell Andersson, 66, startade firman 1980.
– Det har varit en lång färd, jävligt mycket upp och ned. Men de sista åren har det lossnat, säger han.
De 28 anställda på Storskogens hästentreprenad är fler än någonsin och ändå hinner de inte med den manuella huggning, röjning och plantering som de utför vid sidan av timmerkörningen med häst.
"Jag har brunnit för den här småskaliga tekniken som det här representerar," berättar Kjell Andersson som leder Hästens Storskogsentreprenad.
– Vi skulle kunna ha två ekipage till, förutom de två vi har.
Nyckeln är smidigheten som den handhållna motorsågen och det hästdragna ekipaget erbjuder: Enkelt att ta sig till platsen, liten påverkan på marken, tyst. Men även kapacitet att ta övergrova träd, vilket inte heller skördarna klarar.
– Så vi kan ta objekt som de stora maskinerna inte är intresserade av. Där är vi konkurrenskraftiga, och så kör vi mycket tomter, små skogsfastigheter. Från ett träd till 700 kubik, säger Johan Eriksson.
Ni får inga bidrag, kulturstöd?
– Nej, nej, nej.
"Det är förstås en kulturgärning också, det vi gör, men i första hand kommersiellt", säger hästkarlen Johan Eriksson.
Kjell Andersson ska snart lämna företagsledningen till en 26-åring, men i övrigt oroar sig han och Eriksson för återväxten.
– Det blir mer jobb men frågan är om man kan få fram folk. Det är ju hårt slit, hästar måste skötas även lördag och söndag.
– Jag vill inte hålla på med några gästarbetare från andra länder.
Varför räcker det inte med folk?
– Lönerna är ett stort problem. Vi tjänar 25-27 000, som maskinoperarör har du klart mer.
Aramis och Lukas stretar frimodigt på, omedvetna om husböndernas huvudbry. Ardennervalackerna har fri tillgång till hö, det kan bli 30-40 kilo om dagen var.
– Kjell slår vall och jag gödslar ut. Det blir ett kretslopp.
"Det handlar om planering. Strategi. Att få med sig virke från alla hörn och kanter, köra i rätt riktning och att lasset går lindrigt."