Sparreholmsbon Berit Hyllbrant toppar inte bara Liberalernas lista till fullmäktige i Flen – hon står även högst upp på den till regionfullmäktige.
– Jag har suttit i patientnämnden i 20 år och fått se baksidan av vården, hur mycket fel det är och hur mycket klagomål som finns. Så jag tänkte att nu ska jag kliva fram och rätta till det, så jag jobbar på rätt sida, säger hon.
I Flen består Liberalernas lista av tio namn – där fler än hälften är nytillkomna sedan förra valet. Flera av de tidigare toppnamnen slutade i samband med en konflikt för två år sedan. Hyllbrant ser likheter med den lokala problematiken och den på riksnivå.
– När ett parti krymper blir utrymmet för litet för att man ska kunna ge varandra fritt utrymme på samma sätt som tidigare.
Dessutom är det lockande att försöka hitta snabba lösningar när opinionerna dalar.
– Om man tänker "det här partiet kommer gå under, vi måste hitta på något" så blir man lätt drastisk och försöker vara ett parti som är någonting nytt, men sådan är inte jag. Jag vill hålla kvar i de liberala värden som verkligen finns i vår grund.
Bland de sex nya kandidaterna finns bland andra Lars och Monica Falk, som tidigare var aktiva i det lokala partiet A2000 (1994–2010).
– De har, precis som jag, mycket erfarenhet av politiken och har saknat det. Om de knackar på dörren och säger "vi vill vara med och bidra" så tackar man ju inte nej.
Ny i sammanhanget är även Stefan Sandberg, som flyttade in på Aspö för snart två år sedan, efter att ha bott utomlands länge. Enligt Hyllbrant är han ett bra exempel på en av hennes hjärtfrågor om att förändra kommunens "ständigt dåliga självförtroende".
– Folk säger till honom "va, har du bott utomlands och sett så mycket vackert och så flyttar du till Flen av alla ställen?" – det gör honom jätteförbannad. Så han har dragit igång en vision om Flen och är verkligen en motor i det här.
Nu vill Hyllbrant att kommunen ska bygga nya bostäder. Bland annat särskilda boenden för att slippa placera kommuninvånare hos andra vårdgivare – till höga kostnader.
– Det är inte bara pinsamt utan också en taskig hantering av äldre människor. Man förväntar sig att få bo i sin kommun, inte att bli flyttad som ett kolli.
I frågan om att få barnfamiljer till kommunen återkommer Hyllbrant till det dåliga självförtroendet och är kritisk till hur tjänstemän ibland talar om kommunen. Men hon ser fler delar i problemet.
– Jag förstår att man som tjänsteman måste planera efter prognoser och statistik, men som politiker har vi ett ansvar att förändra så prognoserna svänger och ger en spiral uppåt istället för neråt.
Är det alltså politiken som har misslyckats med det?
– Ja, vad skulle det annars bero på? Man måste vilja mer.
På riksnivå har Liberalerna en turbulent tid bakom sig och har länge legat under riksdagsspärren i opinionsmätningar. Men Hyllbrant känner sig lugn, både när det gäller de fyra procent som krävs för att stanna i riksdagen och när det gäller den nytillträdde partiledaren.
– Vi kommer klara det. Jag känner mig trygg i det.
Hon upplever att andra partier bollar in nya frågor och idéer, medan Liberalerna är konstanta.
– Allt det här med Nato och försvaret som vi har tyckt över tid, nu trillar det in. Då tycker jag att det är ett klokt parti jag tillhör.