Nina Länn och Håkan Andersson oroar sig för trafiken i området. "Vi har köpt kotteskyltar från Naturvårdsverket, för de kör så förbannat fort genom samhället. Det är 40, men många kör mycket fortare".
Nina Länn och Håkan Andersson har nyligen ökat antalet bostäder på sin tomt. Två villor och ett radhus ryms numera på tomten i Sparreholm. Hur de får plats? Inget problem när flera av de boende bara väger strax över ett halvkilo.
Det var i juli som en igelkottsmamma blev påkörd på Landsvägsgatan i Sparreholm och lämnade sex små ungar efter sig. Då bestämde sig djurskötaren Nina Länn och hennes man Håkan Andersson för att ta sig an syskonskaran.
Eftersom man inte får ta in vilda djur och igelkottar dessutom är en rödlistad art ringde Nina Länn till viltrehabiliteraren i Julita för att fråga om råd. Men hon hade helt fullt, med 33 igelkottsungar inne just då.
Efter att Länn berättat om sitt yrke fick hon frågan om hon kunde tänka sig att ta hand om de föräldralösa kottarna och sa att paret kunde få göra det på viltrehabiliterarens ansvar.
– Jag var tvungen att diskutera saken med Håkan, för det är ju ett jättestort ansvar, men vi bestämde oss för att göra det.
Sedan dess ser de till att kottarna har vatten och mat. Det är noga med vad man ger dem, exempelvis tror många att man ska ställa ut mjölk till igelkottar som besöker trädgården, vilket inte är en bra idé.
– De tål inte gluten eller mjölk. Man ska se till att de har vatten och om man ska mata dem så ska man ge dem kattmat utan gluten, berättar Länn.
Åtagandet har bland annat inneburit att paret inte kunnat övernatta i sin stuga på Båven som de brukar på somrarna. Varje kväll har de åkt hem till sina tillfälliga utomhusinneboenden. Men hur kärleksfullt de än pratar om sina "kotteungar" är de noga med att inte göra dem tama. Lösningen är temporär och planen är att ungarna ska släppas fritt när de blivit större.
Igelkottarna behöver vatten och mat varje dag. Nina Länn och Håkan Andersson matar dem med kattmat - torrfoder och blötfoder.
– Vi har inte gjort dem personliga, inte gett dem namn. Vi vill att de ska vara vilda och fria och inte bli vana vid människor. För det är inte alla människor som är snälla mot djur, säger Nina Länn.
Däremot har de gjort iordning tillfälliga hem åt igelkottarna i trädgården. Samma dag som de bar hem syskonskaran i en liten badbalja byggde Håkan Andersson, som till vardags driver ett byggföretag, en bur med en sovavdelning och nu har kottarna vuxit sig större och fått ett nytt bygge; ett radhus.
– Nu har de en hage runt äppelträden och magnoliorna. De sover och äter i sina hus, men har fått ett större område att vara på.